Trazzel

I helgen har vi varit i hälsingland och jagat älg. Det var två djur kvar att skjuta så vi passade på att åka hem då det antagligen skulle vara sista helgen med älgjakt nu.

Och ja, det var ju minst sagt en lyckad lördag! Vädret var hur fint som helst och vi var ute på pass framåt halv 9. Jag laddade bössan och satt stilla en stund tills ja ser nått komma i skogen bredvid oss. Det var till 90% säkerhet en älg, jag skymtade den och tog upp radion för att ropa till passgrannen att vara beredd.

Och precis samtidigt så smäller det på andra sidan om mig och det fälls en stor tjur. En liten stund senare skjuts det igen och då är det en kalv, men den sprang undan så då blev jag tillropad och fick förfrågan att gå eftersök.

Det är så roligt att dom verkligen satsar på mig och Trazzel när det gäller eftersöket. Dom gamla gubbarna tycker att det är jättekul att jag är spårintresserad och låter mig mer än gärna spåra och tycker att det är jättekul om vi får träna och verkar vilja att vi ska bli bra på eftersök. Och vi tackar självklart ja till alla chanser vi får för det kan ju inte bli bättre träning än att få spåra i skarpt läge.

Vi hittade inte skottplatsen riktigt så jag sneddade på med Trazzel mot där älgen borde ha gått och han hittade spåret jättefint. Han har fått ner tempot lite också och en bit fram stannade han och markerade rejält, så där låg det en del blod. Sen drog vi vidare in i skogen och vi var rätt övertygade om att älgen låg en bit in. Men vi spårade på och jag kände att nu har det gått ganska långt faktiskt.. Sen började Trazzel vinda lite och jag såg på honom att han kände nått i luften men han tog upp spåret igen och då säger det brak 30 meter framför oss och kalven far upp och springer iväg. Jäklar...

Men sån tur var hade vi löshund i bilen bara 50 meter bort som fick komma ut och då vart det ståndskall bara 100 meter in och några minuter senare så ramlade älgen. Jag, Trazzel och Lennart som gick med mig satt tysta i skogen och lyssnade på ståndskallet medans hundföraren smög iväg. Eller ja, jag och Lennart var tysta, Trazzel var så jäkla taggad och avundsjuk på den andra hunden som fick springa iväg så han pep mest hela tiden. Sen när han fick komma fram till älgen blev han glad.

Men när jag tog fram honom till älgens huvud så skällde han på, jättegrovt skall och jag taggade på honom som fasen. Så då diskuterade jag och Gunnar hur vida vi trodde att han skulle skälla skadad älg om vi släppt honom och jag tror att han gör det... Jag kan ju självklart inte vara helt hundra men jag misstänker att han skulle göra det. Och Gunnar trodde det han med, tydligen kände han nån med settrar som brukade köra eftersök och släppa på dom på skadat vilt och dom skällde älg och rev ner skadade rådjur. Så helt omöjligt är det ju inte.

Jag hade velat gå på lite mer älg med honom i skogen för att se hur han gör, antagligen så skällde han ju på älg förra helgen med Glenn när dom var ute. Så vi får väl se om vi vågar släppa honom efter ett eftersök nästa höst, för nu är ju älgjakten klar för år.

Så nu måste vi ju ut och lägga lite viltspår själva då eftersom det inte lär bli fler skarpa eftersök den här säsongen, vi måste ju hålla uppe spårandan så vi kan ut och tävla viltspår till våren!