Trazzel

Idag har vi tränat markeringsövningar. Kom på att vi ska ju ut och köra sök på måndag och jag har varit väldigt dålig med att träna just markeringsövningar så nu var det på tiden.

Men tydligen så gjorde det inte så mycket att jag varit dålig med dom övningarna för herregud vad duktig han är Trazzel =)

Det var riktigt roligt. Först började vi på kanske 20 meter och fullt synlig fig med rullen framhållen. Han tog den klockrent och kom tillbaka. Sen utökade vi och började gömma figuranten mer och mer men Trazzel fick alltid se på när figgen gick iväg. Nu skulle figgen sitta ner på huk bort ifrån Trazzel och ha rullen ner mot marken för att göra det riktigt svårt.

Inga problem, sa Trazzel och nu behöver jag inte ens ropa tillbaka honom längre, han kommer självmant med rullen och sen är det världens fart ut för att få belöning.

Dom sista 4 skicken körde vi med riktigt dold fig, nu fick han börja med att leta och sen komma ihåg att han skulle markera, vilket han kom ihåg hur bra som helst, nu börjar det klicka. Efter 4 lyckade skick med helt dold och gömd figurant så avbröt vi, lika bra att sluta när det går som bäst.

Hoppas jag hinner köra markeringsövningar i alla fall en gång till innan måndag, så kanske man kan testa på det i skogen då också. Så Börnis eller Carro, om ni kommer tidigt på söndag vet ni vad vi ska göra, vi ska träna markeringsövningar!

Vi har haft två effektiva dagar igår och idag. Igår var det fågeljakt och idag så bestämde vi oss för att lägga spår.

Vi hade två älgklövar så det blev två viltspår, ett kortare på cirka 300 meter med två vinklar, sen ett längre på 600 meter med 4 vinklar och bloduppehåll.

Spåren fick ligga nästan 5 timmar och det började bli riktigt kallt innan vi gick dom, hade nästna frysit på så jag var jätteosäker på hur Trazzel skulle gå.

Och med tanke på att vi jagade fågel igår, alltså näsan högt, så visste jag inte om han skulle orka gå med låg nos hela spåren. Han är ju redan ganska dålig på det eftersom vi spårar så lite, han drar gärna upp näsan och vill gå på vittringen istället.

Vi började med 300-metersspåret och Trazzel flamsade en del i starten, jäkligt ivrig och hög näsa men sen gick vi på spåret igen och då gick han superbra, tog en en vinkel jättefint och vi flög förbi snitsel efter snitsel, tills jag inte vet vart vi hamnade, någonstans blev det fel och Trazzel började snurra runt och gå med hög näsa och hade ingen koll alls på vart vi var. Vi gick iväg mot där jag visste att spåret var och så släppte jag lös honom, var ingen mening att flamsa runt massa med spårlinan som bara trasslade in sig i alla träd. Sen såg jag snitslarna igen och gick längs dom och då tog han upp spåret och sprang och hittade klöven. Gladare hund får man ju leta efter, herregud vad lycklig han blev. En älgklöv mitt i skogen liksom, kan inte bli bättre.

Han tuggade lite på den och så tog han med den när vi gick mot nästa spår, jag var nära att strunta i det, eftersom det på 300 meter gick sådär dåligt så hur skulle det då gå med 600 meter, massa vinklar och blodeuppehåll?

Men vi gav det ett försök och det började jättefint, nu var han direkt med på vad vi gjorde och gick med ritkigt låg näsa och ett lite lugnare tempo. Bloduppehållet kom ganska tidigt och då blev han lite förvirrad och tappade lite, men han ringade snabbt tillbaka och hittade på spåret igen. Den här gången gick det riktigt bra, han spårade lugnt, jag kunde hänga med ganska bra och  jag såg att det var på rätt väg hela tiden.

Några gånger tappade han spåret lite men ringade direkt och letade upp spåret igen och så fortsatte vi, men jäklar vad långt 600 meter är alltså, herregud! Men efter nästa sista vinkel så märktes det att nu jäklar börjar vi närma oss för Trazzel blev allt ivrigare och det började gå fortare. Jag försöker att bromsa honom lite försiktigt för han går verkligen för fort ibland.

Och 600 meter senare sprang Trazzel rätt på klöven och ja, lyckan var om möjligt ännu mer total nu än sist, han slet loss klöven från trädet och slängde sig ner på backen och började tugga på sin klöv.

Underbara DUKTIGA Trazzel, han gick verkligen SÅ jäkla bra på det sista spåret och jag blev jätte imponerad av att han orkade med ett sånt himla långt spår och verkligen klarade av att koncentrera sig. Går han såhär på anlagsprovet som vi ska göra den 6e November så kommer det gå vägen =)

Sen bar han såklart en av klövarna hela vägen hem, han viftade på svansen konstant och var hur glad som helst, så snart har jag nog gjort en älghund av min fågelhund ;)

Igår så var vi iväg ut i skogen för att jaga lite skogsfågel, det var framförallt Orre vi var ute efter men Tjäder var också aktuellt.

 

Redan klockan 4 ringde klockan och det var helt kolsvart ute, men vi hade en bit att åka för att komma till jaktmarkerna så det var bara att masa sig upp. Klockan 5 satte vi oss i bilen och vid halv 7 var vi framme och då hade det redan börjat ljusna.

 

Vi började att gå över en myr där det var helt tomt och Trazzel trodde mest att vi var ute på promenad så han skuttade runt som vanligt. Men när vi närmade oss slutet på myren så började det visst lukta fågel och han kom på vad det var frågan om. Vi knatade vidare till nästa mys och då hörde vi att det var orre där så vi smög upp för en höjd och stod och tittade medans Trazzel som också hört och nu till och med känt lukten av dom sprang ner mot myren. Men han hade säkert 50 meter kvar till dom när det flög iväg en hel hop med orrar. Minst 10 stycken, men kan lika gärna varit uppåt 20.

 

Men det var ju kul, då visste vi att det fanns fågel och vi såg åt vilket håll dom stack så vi bestämde att gå däråt senare. Trazzel skötte sig utmärkt när fåglarna stack iväg och visade inga tendenser till att vilja springa efter utan drog ut på myren och sökte av hela området jättefint ändå. Nosade lite extra på legorna och fick upp intresset rejält.

 

 

 

Vi hade väldigt mycket fågelkontakt men ingen av fåglarna ville trycka nått alls så vi fick aldrig till något stånd, tråkigt nog. Men Trazzel sökte ut otroligt fint, stora vida svängar och verkligen letade av området så fort han kände att det varit eller var fågel på G. Det är helt otroligt vilken näsa han har, för vissa gånger gick han bara vid oss och man började nästan undra vad han höll på med, men då hade han redan känt av att det inte var någon fågel där. För så fort det fanns en lega eller vi gick mot orrar så var det full fart på honom.

 

När vi gått klart och var påväg till bilen så gick vi längs en väg, Trazzel sprang lös före oss och vi såg hur huvudet blev allt högre och han ville in i skogen på sidan. Vi skickade på honom och Glenn följde efter och bara 20 meter in så drog en Orre iväg, Trazzel tvärstannade när den flög iväg, duktiga vovven.

 

Sen när vi åkte hemåt så såg vi en stor tjädertupp sitta bredvid vägen så vi kunde ju inte låta bli att stanna och se om vi kunde få ett stånd för den. Men Trazzel var trött och ofokuserad och kände den inte fören i sista stund innan den flög iväg.

 

Det blev ingen skjutet men vi har fått en massa träning och Trazzel har fått jobba upp sitt sök ordentligt. Han har varit superduktig och det är riktigt synd att fåglarna inte tröck lite så att vi kunnat få någon lyckad jaktsituation, men det kommer fler gånger. Både vi och hunden är riktigt nöjda med dagen ändå.

Här kommer filmerna sen agilitytävlingen förra veckan.

Den första är på öppenklassen som var rätt svår så där blev de en massa fel MEN ett jättesnyggt slalom iaf =)

 

Sen var vi även med i nybörjarklassen och den var enkel och rolig =)

 

Här är ett praktexmpel på varför man ska ha pauser i sin träning. Sedan förra inlägget tog vi paus och gjorde lite annat iofs i säkert en timme, så länge kanske man inte behöver vänta. Men sen när vi väl testade igen så visste han DIREKT vad som förväntades av honom och det var inte längre några som helst problem att lägga sig ner med dummyn. Mellan det förra inlägget och den här filmen har jag alltså inte tränat någonting alls och ändå så har det skapats en inlärning. Hundarna behöver pauser att bearbeta vad dom gjort och skapa förståelse. Här försökte han inte tramsa och lägga sig på sidan, inget pip och gnäll och heller inte en massa tugg och släppande av dummyn, vilken skillnad va =)

Det har blivit väldigt lite träning sista tiden och idag när vi gick promenad så var Trazzel supertaggad och ville verkligen träna. Vi körde några spontana apporteringar med kopplet och han var jätteduktig och superpå. Sen gick han fot hela halva vägen tillbaka och bad om nya uppgifter så jag bestämde mig för att träna lite sen när vi kom in.

Och eftersom vi redan börjat med apporteringen ute så tänkte jag att vi skulle fortsätta. Träna upp lite simultanförmåga hos grabben. Apportera samtidigt som man gör andra saker som sitt, ligg, snurra, vacker tass m.m Ligg var det absolut svåraste! Han pep och gnällde och började tugga och kunde inte alls förstå hur han skulle kunna lägga sig ner med en dummy i munnen. Ibland spottade han ut den och la sig ner sen tog hand en i munnen när han låg ner. Och ibland försökte han ligga död med den, inte undra på att det inte gick så bra, knäpphund, man kan ju inte annat än och skratta åt honom.

Här kommer två filmer så får ni se själv.

 

 

 

Efter det här så tog vi en paus, vi får väl se hur det går nästa pass!