Viltspår

Vi har haft två effektiva dagar igår och idag. Igår var det fågeljakt och idag så bestämde vi oss för att lägga spår.

Vi hade två älgklövar så det blev två viltspår, ett kortare på cirka 300 meter med två vinklar, sen ett längre på 600 meter med 4 vinklar och bloduppehåll.

Spåren fick ligga nästan 5 timmar och det började bli riktigt kallt innan vi gick dom, hade nästna frysit på så jag var jätteosäker på hur Trazzel skulle gå.

Och med tanke på att vi jagade fågel igår, alltså näsan högt, så visste jag inte om han skulle orka gå med låg nos hela spåren. Han är ju redan ganska dålig på det eftersom vi spårar så lite, han drar gärna upp näsan och vill gå på vittringen istället.

Vi började med 300-metersspåret och Trazzel flamsade en del i starten, jäkligt ivrig och hög näsa men sen gick vi på spåret igen och då gick han superbra, tog en en vinkel jättefint och vi flög förbi snitsel efter snitsel, tills jag inte vet vart vi hamnade, någonstans blev det fel och Trazzel började snurra runt och gå med hög näsa och hade ingen koll alls på vart vi var. Vi gick iväg mot där jag visste att spåret var och så släppte jag lös honom, var ingen mening att flamsa runt massa med spårlinan som bara trasslade in sig i alla träd. Sen såg jag snitslarna igen och gick längs dom och då tog han upp spåret och sprang och hittade klöven. Gladare hund får man ju leta efter, herregud vad lycklig han blev. En älgklöv mitt i skogen liksom, kan inte bli bättre.

Han tuggade lite på den och så tog han med den när vi gick mot nästa spår, jag var nära att strunta i det, eftersom det på 300 meter gick sådär dåligt så hur skulle det då gå med 600 meter, massa vinklar och blodeuppehåll?

Men vi gav det ett försök och det började jättefint, nu var han direkt med på vad vi gjorde och gick med ritkigt låg näsa och ett lite lugnare tempo. Bloduppehållet kom ganska tidigt och då blev han lite förvirrad och tappade lite, men han ringade snabbt tillbaka och hittade på spåret igen. Den här gången gick det riktigt bra, han spårade lugnt, jag kunde hänga med ganska bra och  jag såg att det var på rätt väg hela tiden.

Några gånger tappade han spåret lite men ringade direkt och letade upp spåret igen och så fortsatte vi, men jäklar vad långt 600 meter är alltså, herregud! Men efter nästa sista vinkel så märktes det att nu jäklar börjar vi närma oss för Trazzel blev allt ivrigare och det började gå fortare. Jag försöker att bromsa honom lite försiktigt för han går verkligen för fort ibland.

Och 600 meter senare sprang Trazzel rätt på klöven och ja, lyckan var om möjligt ännu mer total nu än sist, han slet loss klöven från trädet och slängde sig ner på backen och började tugga på sin klöv.

Underbara DUKTIGA Trazzel, han gick verkligen SÅ jäkla bra på det sista spåret och jag blev jätte imponerad av att han orkade med ett sånt himla långt spår och verkligen klarade av att koncentrera sig. Går han såhär på anlagsprovet som vi ska göra den 6e November så kommer det gå vägen =)

Sen bar han såklart en av klövarna hela vägen hem, han viftade på svansen konstant och var hur glad som helst, så snart har jag nog gjort en älghund av min fågelhund ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback