Min älskade fågelhund!

Vet ni vad, jag har världens underbaraste nyhet att berätta! Eller att VISA snarare!

Min hund kan ÄNTLIGEN:


APPORTERA!!!!!!!!!!





Min underbart duktiga älskade hund har äntligen lärt sig att bära fågel. 3 år har det tagit oss att komma hit. Jag har aldrig haft någon fågelhund tidigare och hade ingen aning om hur man skulle lära in apporteringen så jag väntade och väntade och väntade på att någon skulle hjälpa mig eller att jag skulle hitta ett sätt som passade oss att träna på. Men av rädsla att göra fel så väntade jag lite till.

Trazzel har aldrig någonsin burit något spontant, aldrig plockat upp pinnar, leksaker eller någonting annat. Att leka in apporteringen funkade inte för han ville helt enkelt inte bära alls. Så jag gav upp innan jag ens försökt på riktigt.

När jag gick ettan här på hundsport så tog han för första gången upp en pinne och bar den spontant, jag minns fortfarande den dagen som om det va igår, jag blev så jäkla glad och fick tillbaka hoppet om att lyckas med apporteringen.

Det gav mig inspiration att göra det här en gång för alla och nu på riktigt. Så vi började med klickerträning, vi lade upp en träningsplan och den funkade faktiskt. Vi kom längre och längre i vår apporteringsträning och jag lärde mig otroligt mycket. Tillslut hade jag en hund som ÄLSKADE att apportera, sin dummy!

Då var det bara att börja med andra föremål, petflaska, bordskniv, apportbock, mobiltelefon, plånbok, ja allt som går att bära. Utom fågel....

Där fanns ännu rädslan kvar att göra fel, att misslyckas, att få tugg, att han inte ville ta den. Men nu för inte alls så länge sen så började jag med att apportera dummy med vinge på, det var jätteläskigt i början tyckte Trazzel men efter bara några försök så tog han bra över hela vingen.

Och idag när vi fick ett gyllene tillfälle att ta med en färsk and hem efter dagens jakt så passade vi såklart på att testa och se vad Trazzel gjorde. Och som ni ser ovan så bär han den hur bra som helst och gör jättefina avlämnanden direkt i min hand.

Jag är så stolt över min hund och över att vi kommit hit tillsammans han och jag. Det här var verkligen en milstolpe att känna sig nöjd över att ha passerat. Äntligen har det lossnat. Även om det är mycket kvar att jobba på för att få in bra apporteringar så har vi i alla fall en apportering och då har man kommit en bra bit på väg!!


Och som avslut tänker jag ju bara säga att klickerträningen är det bästa jag någonsin har börjat med. Utan den hade jag aldrig fått in en apportering som den jag har idag. Glädje och fart är bara förnamnet, Trazzel ville aldrig sluta bära fågeln.

Och alla dessa fågelhundsstofiler som säger att tvångsapportering är det enda sättet, ni kan ju ta och slänga er i väggen!


Klickerträning is the shit!

Sökträning med skolan

I måndags så var vi ut och körde sök med skolan. Vi läser ju kursen Dressyr och eftersök B och där tränar vi just nu sök.

Vi var vid kils fältbågeskyttebana och där har ju vi varit och kört sök förut så Trazzel var på en gång med på vad som skulle hända. Så fort jag tog ut honom ur bilen så gick han med hög nära och spanade efter folk i skogen.

Jag bestämde att vi skulle försöka köra utan popupp och att jag inte behövde springa ut till honom eftersom han byggt upp så pass bra figurantintresse redan. Så vi började med en synretning bara för att vara säker på att han visste vad som skulle göras. Den tog han ju klockrent och jag sprang ut och belönade. Sen testade vi helt utan och han gick som en klocka.

Han hittade figuranter både på djupet och nära stigen. Han ringade jättebra och gick till och med framåt i slagen. Jag ropade in honom efter att han varit hos figuranten och fortsätte över på andra sidan, det blev som lite system+leta-övning. Och på sista skicket så ropade jag in honom och så körde vi ett påvis med massor med belöning ute hos figgen. Nästa steg i min sökträning är att få in lösrullen så att det sitter till nästa heldag ute i skogen.

Så på eftermiddagen körde vi korta markeringsövningar, det gick sådär, han var jättetaggad på att söka så jag tror han blev lite besviken när vi bara skulle hämta lösrullar. Men det löste sig det med och efter några gånger så hade han kommit på vad det var som förväntades av honom även där. Men vi behöver träna en hel del mer på markeringarna.

Jag är supernöjd med dagen och nästan chockad över hur jäkla bra han gick på förmiddagen. Raka skick, letade hur bra som helst, kom tillbaka, gick på påvis. Imponerad matte!! Den dagen var han väldigt dyr kan jag säga, mycket nöjd med hans insatser. Och vi har ändå inte kört sök speciellt mycket alls, men det var verkligen hans grej.

Men en sak som jag bestämt mig för är att jag inte ska lägga ner allt för mycket arbete på att få till dom här perfekta raka skicken. Jag tycker nämligen inte att det är viktigt. Jag vill att hunden ska jobba själv med vinden och inte gå rakt ut på lydnad för att sen vika fram och komma tillbaka. Så intresserad av sök är jag inte. Jag är mycket hellre intresserad av tex räddningssök och där spelar det ingen roll om hunden går rakt eller inte. Då ska den bara jobba med näsan och det är det jag är ute efter med Trazzel.

Det är synd att det är så lite folk som tränar IPO-räddning, för det är något som jag verkligen skulle vilja testa på, jag tror det vore en skitkul gren att hålla på med och jag tror att de skulle passa mig och Trazzel jättebra. Men vi får väl se vad framtiden har att erbjuda oss =)

Lydnadsträningen då

Efter sökträningen så åkte vi hem och vilade ett par timmar sen åkte vi iväg till Forshagas brukshundklubb och tränade lite lydnad.

Jag tänkte köra tävlingsmässig ingång på plan, fritt följ, läggande under gång och inkallande med ställande.

Ingången på plan gick jättebra, sen blev fritt följ precis som det brukar bli på tävling. SKIT! Han flöt ut, han nosade och gick i sin egen värld. Vi gjorde om ett par gånger sen bröt vi.

Läggande under gång gick över förväntan, vi kör det nån gång ibland och då går det oftast jättebra. Jag ska helt enkelt sluta träna det momentet så kanske det fungerar =P Nä jag vet inte, men ibland är det bara så klockrent och ibland går det SÅ sakta. Det kommer nog alltid vara vårt problemmoment.

Gjorde en ny ingång på plan och ett superkort fritt följ för att få till det bra. Sen körde vi inkallande med ställande med kraftigt DK men det gick inte heller. Han saktade av lite men kom hela vägen fram. Jag gjorde om och då gick det mycket bättre.

Vi har fortfarande massor kvar att träna på i tvåan, det finns nästan inget moment som sitter. Det enda vi har någorlunda bra tävlingsmässigt är fjärren,  hoppet och apporten. Resten är mest kaos.

Sen passade jag på att köra lite passivitetsträning medans Carro tränade Ebba och sen Sid, Sid är ju bara för söt alltså! Jäkla gosvalp! Jag håller på lär honom massa bus så Carro inte ska få de så lätt med honom =P

Sen släppte vi lös dom två damphundarna. Och den lilla minidampen fick busa med dom stora pojkarna. Träningssuget var inte alls på topp men jag ställde i alla fall upp en ruta och tränade lite. Första skicken är inte så bra och han flummar, men sen kommer han på rätt fort vad det är som gäller och går faktiskt jättebra. Vi kommer igen =) Den här gången ska jag inte förstöra rutan med krav och kommandon.

Det var faktiskt allt om dagens lydnadsträning, inlägget om sök blev ju desto längre. =P

Nu sover i alla fall hundarna gott, den ena i sängen och den andra på mattan under vardagsrumsbordet. Dom är ju förhärliga! För ett tag sen så låg dom och tuggade på ett varsit märgben, det ligger ju ett gäng sånna här i lägenheten. Så spanade dom samtidigt på varandra och med jämna mellanrum ställde dom sig upp och bytte ben =P den andra kan ju ha ett godare ben, man vet ju aldrig. Men aldrig nått gruff eller bråk, så skönt =)

Sök- och lydnadsträning

Idag har jag, Carro, Fredrik och alla hundarna varit ute och tränat först sök och sedan lydnad.

Vi har ju börjat med kursen Dressyr och Eftersök B i skolan nu och där ska vi hela den här terminen träna sök och hela nästa träna spår. Med ett litet upphåll kring jul då vi ska gå in på tjänstehundar. Men målet med kusen är att utvecklas tillsammans med sin hund i både sök och spår. Superkul!

Så idag började vi på allvar med markeringsträning. Själva sökträningen har vi ju kört en del men det är ju så mycket annat som ska klaffa också mer än att hitta människorna i skogen.

Markering är ju det sätt som hunden visar att den hittat en människa på. Det finns två olika sätt att markera och det är med sökrulle eller med skall. Sen finns det olika typer av sökrulle också men det tänker jag inte gå in på för det är samma princip. Om hunden markerar med skall så ska den först hitta figuranten i skogen sen stanna där och skälla ihållande tills föraren hittar hunden och figuranten.

Använder man istället rulle som jag tänker göra så ska hunden när den hittat figuranten ta rullen, som hänger i ett halsband runt hundens hals, i munnen och springa tillbaka till föraren. Då vet föraren att hunden hittat någon och då kopplar man hunden så ska hunden visa vart figuranten är.

Jag har tidigare kört vanlig byteshandel/apporteringsträne med lösrulle på Trazzel. Som lösrulle funkar det utmärkt med en bit vattenslang. Den har Trazzel då fått hämta och kommit till mig med så har han fått belöning. Sen har jag gett rullen till olika personer som har fått hålla i den så har Trazzel fått gå och hämta den hos dom.

Men sen ska han ju även kunna visa vart figuranten är, det kallas påvis och det var det som jag och Carro började med idag.

Carro fick sitta som figurant helt synlig och jag skickade dit Trazzel och så fick han belöning. Jättesimpelt. Och så får man lägga in komandot Visa. Sen började vi baklängeskedja in markeringen.

Då fick Trazzel först springa till Carro, få en godis sen tog hon fram rullen så fick han den och då ropade jag på honom. När han sedan kom till mig så tog jag rullen och så "Varsågod visa" så fick han sin belöning ute hos Carro.

Sen utvecklade vi det ännu mer och han fick själv leta upp rullen hos Carro och ta den utan belöning först och sedan komma tillbaka till mig och lämna av rullen innan han fick visa.

När vi körde det första gången var det jättejobbigt för Trazzel, han sprang fram till Carro och ville ha godis och såg inte rullen så då kom han tillbaka till mig. Men hos mig hände det ju såklart ingenting, jag stod helt passiv och ville se hur han löste problemet själv. Det tog en jäkla tid, han stod bredvid mig jättelänge, sökte min hjälp flera gånger, han gick omkring bakom mig, tittade på Carro och ville ha mitt varsågod, men eftersom han inte var under något kommando så ville jag att han skulle ta eget intiativ och gå ut till Carro. Och tillslut så, tog han några försiktiga kliv mot Carros håll och insåg att det gick bra, då sprang han dit och tog rullen. DUKTIGA VOVVEN!

Sen körde vi en gång till som gick jättebra så då bröt vi. Nu är det bara att köra på på samma sätt och allt eftersom flytta ut figgen i skogen.


Efter det var det dags att köra systemövningar. För i sök ska ju hunden springa i ett visst mönster för att söka så effektivit som möjligt. Först skickar man den åt ett håll, sen går man fram och tar emot hunden typ 15 meter fram och så skickar man den på den andra sidan. Det är rätt svårt att förklara med ord, skulle ha haft en bild. Men, det är i alla fall bra att träna det här på öppen yta så att hunden får in det som rutin och kan det tills man kommer ut i skogen.

Jag ställde mig alltså mitt på appellplanen och hade Fredrik och Carro på en varsin sida. Jag började med att skicka Trazzel mot Fredrik, där fick han äta godis och samtidigt förflyttade jag mig framåt. Sen ropade jag in Trazzel och skickade honom mot Carro som flyttat med på den andra sidan. Väl hos Carro flyttade jag och Fredrik fram och så fortsätter man så. Det är bra träning både psykiskt och fysiskt för hunden. Och den här övningen gick jättebra, Trazzel är jätteduktig. Det är jag som är alldeles för osäker på sökträning och skulle behöva ha Carro bredvid mig på stigen som coachar mig när jag inte vet vad jag ska göra. För två gånger idag så stack Trazzel dit han inte skulle, jag började då ropa tillbaka honom men sen sprang han på figgen ändå och löste sina problem, där skulle jag ha låtit bli att ropa och belönat för att han faktiskt hittade en lösning. Det är ju det själva söket går ut på.

På måndag ska vi ut och köra sök hela dagen med skolan så det ska bli jättekul. Hoppas att vi kommer någon vart och får lite bra tips och råd. Jag och Trazzel planerar att utvecklas väldigt mycket inom sök den här terminen. Det känns som att vi är på rätt väg och han verkar tycka att det är roligt!

Nu blev det här ett jättelångt inlägg så jag får nog skriva om lydnaden i ett eget inlägg istället, annars kommer ingen orka läsa =P

Vi är med Malle i helgen =)

Jag och Trazzel har i helgen den stora äran att vara hundvakt åt en mallehane som heter Askari. Han och Trazzel är nästan lika gamla, Askari är 2 månader äldre. Det är min vän Carro som ska ha Askari egentligen men nu är hennes pojkvän här så dom har redan två hundar i hennes lilla lägenhet så därför bor Askari här i helgen tills hennes pojkvän åkt hem och tagit den ena hunden med sig.

Men jag och Trazzel klagar inte. Askari kom hit igårkväll vid halv12. Askari är en av dom coolaste hundar jag träffat. Han bara hängde med hit hem utan problem, när vi kom in så gick han och drack lite vatten sen gick han och la sig på golvet. Då har varken jag eller Trazzel träffat Askari sen i våras och Askari har nog bara varit hemma hos mig några få gånger. Men han accepterar läget totalt och är stencool.

I morse kom han skuttandes upp i sängen och väckte Trazzel med en puss i ansiktet, sen tyckte dom att sängen var ett jättebra ställe att busa på. Men då blev det morgonpromenad istället =P

 

Senare på dagen bestämde jag och Carro oss för att åka ner till Stallet och träna lite med alla hundarna. Men eftersom Carro är tidsoptimist så kom jag såklart ner till Stallet före henne och hann ta en promenad med damp 1&2 i skogen. Här kommer nästa grej som är så underbart med Askari. Jag skulle knappt tänka tanken att släppa lös en hund som inte är min som jag tex är hundvakt åt, då jag inte har någon som helst aning om om den hunden lyssnar på mig. Jag känner mig inte alls trygg med att ha någons annan hund lös. Men med Askari går det hur bra som helst. Jag tvekade inte mer än nån sekund innan jag knäppte lös hans koppel så fick dom springa bäst dom ville. Och så fort jag ropade så kom Askari som ett skott i galna malleskutt hela vägen fram till mig. Och det gjorde han varje gång. Lyssnar bättre än vad Trazzel gör =P

Så här kommer lite bilder från vår promenad i skogen =)

 

 

 


Bilder från björkliden 2

I tältet i Norge. Trazzel är helt slut efter att ha sprungit bredvid fyrhjulingen när vi tränade dom andra hundarna.

 

Ett av spannen vi körde =)

 

Sista dagen i Björkliden var den 25 Augusti och alltså rippremiär. Här var vi och jagade då! Rätt fin utsikt va?

 

Trazzel vilar lite medans vi käkar lunch

 

Sen gick vi ner till bäcken för att dricka vatten, men det är ju svårt att gå på dom hala stenarna tycker Trazzel.

 

Tassa står och spanar över på andra sidan och Valle sitter och ser suddig ut =P

 

The Gang!

Trots tre jakthundar så blev det inte en enda fågel. Men vi hade en helt underbar dag ändå!


Bilder från björkliden

Här kommer några bilder från vår björklidenresa =)

Här stannade vi och tog paus påväg upp till Björkis

 

Mys i bilen

 

Trazzel fick en ny kompis!

 

Trazzel fick bära väskor för första gången i sitt liv. Duktiga vovven!

 

Sen hittade vi snö också

 

Sen har Trazzel badat i Torneträsk också

 

Sen var vi till Abisko Canyon och tittade också.

 

Trazzel spanar in utsikten

 

Tittar försiktigt ut över kanten!

 

Fler bilder kommer nog senare =)


Bädda - Ett narturligt beteende

Maja skrev en kommentar här i bloggen och undrade varför hundar bäddar och eftersom hon inte har någon blogg som jag kan svara i så tänkte jag att jag gör ett inlägg om det istället. För det är faktiskt lite intressant.

Hundar kommer ju faktiskt från vargen ifrån allra första början och det som är så häftigt är att hunden fortfarande har flera beteenden kvar därifrån.

En hund har ett flertal medfödda beteenden, naturliga beteenden som den behöver få utlopp för. Ätbeteendet är ett sådant, där ingår det att nosa för att se vad som går att äta, tugga, riva, slita, undersöka med munnen och svälja. Alla dom grejorna är naturliga och är nått som hunden måste få göra för att må bra.

Vissa hundar har ett väldigt stort jaktbeteende som dom behöver få utlopp för och det kan man ju göra på olika sätt. Det behöver inte alls betyda att man måste jaga med sin hund. Man kan lägga spår, köra sök, låta hunden leta godis inne eller ute. Eller använda jakten i träning att hunden får jaga en boll som belöning. Allt det här är olika sätt att låta hunden få utlopp för sitt behov.

Men vart kommer bäddningen in då?
Jo i sovbeteendet såklart. Det är ju faktiskt så att vargar sover ute och då behöver man bädda för att få det så skönt som möjligt. Dom kanske går i cirklar för att platta ner gräs och gräver lite för att få undan konstiga stenar, jag vet inte riktigt. Men det är ett beteende som fortfarande lever kvar hos våra hundar och ser man att sin hund har ett väldigt stort bäddbehov så kan man låta hunden få utlopp för det genom att ge den flera filtar att bädda med.

Allt det här som vi kan göra för att hunden ska få utlopp för sina behov kallas för berikning, och vill man veta mer om det kan man söka på berikning på internet. Men det bästa är att sätta sig ner och kolla på sin egen hund och se vad den har behov av. Har man en hund som nosar väldigt mycket på promenaderna och är svår att få kontakt med kanske just den hunden har ett väldigt stort behov av att nosa, börja då spåra med hunden och gör det regelbundet så den får utlopp för sina behov, förhoppningsvis kan den då fokusera på annat under promenaden.

Så som svar till Maja så bäddar hundar för att det är ett naturligt beteende som finns kvar från vargen och jag tycker man ska låta hundar bädda hur mycket dom vill. Ge dom gärna mer saker att bädda med så dom verkligen får utlopp för detta beteende.

Är han inte söt så säg!

 

 

Är han inte världens sötaste? Man vill ju bara gå dit och gosa ner sig i sängen med honom. Inte undra på att jag somnar vid olämpliga tidpunkter när jag har en sån där gosmagnet som ligger i sängen!


Blodsugande lus

Jag har kanske inte berättat i den här bloggen om Trazzels löss, det var nog i min egna blogg jag skrev om det.

Det var i alla fall så att lördagen förra veckan, eller förrförra, alltså för cirka 10 dar sedan så upptäckte Ida att Trazzel hade löss, och när vi kollade lite nogrannare så upptäckte vi att det verkligen kryllade av dom. Skitäckligt! Katastrof med tanke på att han träffat i princip alla 50 av Idas hundar och även valparna. Men efter nogrann koll kunde vi inte hitta några löss alls på någon av hennes hundar. Jättekonstigt.

Vi behandlade med exspot men tre dar senare märktes ingen skillnad alls, lössen levde för fullt. Så idag har vi varit hos veterinären och kollat upp så att det inte var nått annat konstigt, men nej då, det var blodsugande lus precis som vi misstänkt och det var bara att köra på med exspotbehandlingen som vi påbörjat.

Lössen har faktiskt minskat väldigt nu, men det är ju så att äggen fortfarande kläcks och att det är "nyfödda" löss vi hittar som fortfarande lever. Men förhoppningsvis så försvinner dom snart nog då vi är väldigt träningssugna och även måste skola in Trazzel i stallet. Jobbigt för honom att vara i bilen hela dagarna, speciellt om det ska bli så varmt som det har varit idag =/ inte alls bra!

Men nu vet vi vad det är så det är bara att hoppa att dom små krypen försvinner!

HundID!

Jag tycker verkligen att alla som läser här ska kolla in Carros sida http://www.hundid.se/
För nu har även Bea kommit igång och ska träningslogga, jag tror många kan få jättebra tips och inspiration från dom olika träningsloggarna! Ni får även följa Carros utveckling med sin valp och Amanda har precis skrivit om Norskt blodspår, det finns otroligt mycket intressant läsning och mer kommer det bli när resten av sidan kommer igång ännu mer!