Hundmötesträning
Eller egentligen kanske man ska kalla det för min egna träning. Min hund behöver inte träna på att möta andra hundar, det är jag som behöver träna på det.
Var ute på en lite längre promenad idag då jag fick chansen att träna lite hundmöten.
Fick även bra träning igår när jag väntade på bussen med Carro, först stod det en okänd golden framför oss, sen kom det två rottisar och stannade bara 1,5 meter ifrån oss ungefär. Och Trazzel var jätteduktig. Kanske ska berätta att han brukar dampa ibland när vi möter hundar, det är därför vi behöver träna på det.
Men som sagt, det är nog mest mitt fel att han dampar. För han gör aldrig det när han är ute med Glenn. Men när jag är med så skäller han och håller på. Så idag bestämde jag mig för att nä, idag ska han inte göra så. Jag tror att han måste känna att jag fixar alla situationer vi går igenom. Han behöver inte ta nått ansvar, han behöver inte ens bry sig. Så det började med att en hund skällde på oss en bit ifrån oss när vi kommit en bit. Jag såg direkt hur Trazzels svans åkte upp, men jag bestämde mig för att inte bry mig alls. Annars så brukar jag ta in honom och försöka avleda och då går det alltid bra. Men nu täntke jag köra med "jag bryr mig inte-metoden" och det gick jättebra, vi passerade hunden utan problem.
Sen när vi nästan hade gått klart så kom vi ikapp en till hund. Och där hann jag läsa den andra hunden direkt att han tyckte han var störst och starkast, hela hunden blåste upp sig jättemycket och den andra ägaren stannade till. Så jag vek av på en annan väg, höll huvudet högt, andades som vanligt, hade full fokus framåt dit jag skulle och försöka att låtsas som om det inte fanns någon annan hund. Kortade inte kopplet eller pratade med Trazzel alls. Han blev förvånad.. han kom upp brevid mig, tittade på mig, tittade bak på den andra hunden, tittade på mig, visste inte riktigt vart han skulle ta vägen, och tillslut kändes det som att han tänkte "Jaha, matte bryr sig inte, då gör väl inte jag heller de" så gick vi vidare på vår promenad.
Men det gäller ju att ha is i magen, och sen ha full koll på vad man ska göra om det går fel ändå. Men nu gick det inte fel och det kändes jättebra! Perfekt promenad!
Var ute på en lite längre promenad idag då jag fick chansen att träna lite hundmöten.
Fick även bra träning igår när jag väntade på bussen med Carro, först stod det en okänd golden framför oss, sen kom det två rottisar och stannade bara 1,5 meter ifrån oss ungefär. Och Trazzel var jätteduktig. Kanske ska berätta att han brukar dampa ibland när vi möter hundar, det är därför vi behöver träna på det.
Men som sagt, det är nog mest mitt fel att han dampar. För han gör aldrig det när han är ute med Glenn. Men när jag är med så skäller han och håller på. Så idag bestämde jag mig för att nä, idag ska han inte göra så. Jag tror att han måste känna att jag fixar alla situationer vi går igenom. Han behöver inte ta nått ansvar, han behöver inte ens bry sig. Så det började med att en hund skällde på oss en bit ifrån oss när vi kommit en bit. Jag såg direkt hur Trazzels svans åkte upp, men jag bestämde mig för att inte bry mig alls. Annars så brukar jag ta in honom och försöka avleda och då går det alltid bra. Men nu täntke jag köra med "jag bryr mig inte-metoden" och det gick jättebra, vi passerade hunden utan problem.
Sen när vi nästan hade gått klart så kom vi ikapp en till hund. Och där hann jag läsa den andra hunden direkt att han tyckte han var störst och starkast, hela hunden blåste upp sig jättemycket och den andra ägaren stannade till. Så jag vek av på en annan väg, höll huvudet högt, andades som vanligt, hade full fokus framåt dit jag skulle och försöka att låtsas som om det inte fanns någon annan hund. Kortade inte kopplet eller pratade med Trazzel alls. Han blev förvånad.. han kom upp brevid mig, tittade på mig, tittade bak på den andra hunden, tittade på mig, visste inte riktigt vart han skulle ta vägen, och tillslut kändes det som att han tänkte "Jaha, matte bryr sig inte, då gör väl inte jag heller de" så gick vi vidare på vår promenad.
Men det gäller ju att ha is i magen, och sen ha full koll på vad man ska göra om det går fel ändå. Men nu gick det inte fel och det kändes jättebra! Perfekt promenad!
Kommentarer
Trackback