Nu är det dags för kurs!
Ikväll åker vi mot Fjugesta och i morgon är det dags för Agilitykurs, spännande!
Det ska bli jätteroligt men jag är toknervös. Hoppas att Trazzelfjanten sköter sig och att vi får en givande helg tillsammans.
Kameran följer såklart med så har ni tur kanske det kommer lite bilder sen.
Håll tummar och tassar för att det kommer gå bra i helgen nu!
Det ska bli jätteroligt men jag är toknervös. Hoppas att Trazzelfjanten sköter sig och att vi får en givande helg tillsammans.
Kameran följer såklart med så har ni tur kanske det kommer lite bilder sen.
Håll tummar och tassar för att det kommer gå bra i helgen nu!
Svar angående viltspårschampionat
Jag mailade ordförande i vorstehklubben angående viltspårschampionatet och fick ett långt och utförligt svar redan idag.Tyvärr var inte svaret speciellt positivt.
Jag fick även med ett bifogat utdrag ur protokollet som gällde viltspårschampionatet och kunde själv läsa vad de kommit fram till.
Dom som sitter i styrelsen för vorstehklubben (antar jag att det är) konstaterade att viltspårsprovet inte var speciellt likt ett vanligt eftersök och röstade sedan om det, där 12 röstade nej och 7 ja. Alltså ville de inte att vi ska ansöka om att få ta viltspårschampionat. Så frågan avslogs.
Utdrag ut protokollet:
Istället så ville vorstehklubben ha egna regler för viltspårschampionat som ska gälla för jakthundar så att det blir mer inriktat på jakt än vad dagens viltspårschampionat är. De anser att det inte främjar rasen att ha ett viltspårschampionat som merit eftersom det dels inte är speciellt likt riktiga eftersök och dels för att man inte främjar rasens mångsidighet. Såhär tycker istället vorstehklubben att det ska gå till för att få viltspårschampionat:
Jag fick även med ett bifogat utdrag ur protokollet som gällde viltspårschampionatet och kunde själv läsa vad de kommit fram till.
Dom som sitter i styrelsen för vorstehklubben (antar jag att det är) konstaterade att viltspårsprovet inte var speciellt likt ett vanligt eftersök och röstade sedan om det, där 12 röstade nej och 7 ja. Alltså ville de inte att vi ska ansöka om att få ta viltspårschampionat. Så frågan avslogs.
Utdrag ut protokollet:
"Det är idag totalt 232 raser i SKKs lista som kan erövra Svenskt Viltspårchampionat, många jakthundsraser förstås, men även raser såsom Chihuahua, Mexikansk nakenhund, Papillon, Grand Danois, Yorkshireterrier (se sid. 79-81 i SKKs Utställnings- och championatbestämmelser från 1/1 2008). Det är mot bakgrund av detta som det ter sig förvånande att inte våra raser också kan bli Viltspårchampions.
Våra hundraser inom SVK är jakthundsraser, vi framhåller och värnar om hundarna som allround och det ingår t.ex. i SJCh kraven att ha ett godkänt viltspårsprov.
Våra hundar är ypperliga att använda för eftersök. Men då vi för att erhålla ett championat har krav på att de skall vara godkända även på andra moment (i syfte att värna om rasernas mångsidighet och kvalitet) så bör det som i kraven för de andra championaten, ingå liknande krav för att bli SVCh inom Vorstehklubben."
Istället så ville vorstehklubben ha egna regler för viltspårschampionat som ska gälla för jakthundar så att det blir mer inriktat på jakt än vad dagens viltspårschampionat är. De anser att det inte främjar rasen att ha ett viltspårschampionat som merit eftersom det dels inte är speciellt likt riktiga eftersök och dels för att man inte främjar rasens mångsidighet. Såhär tycker istället vorstehklubben att det ska gå till för att få viltspårschampionat:
"Förslag till SVK viltspårchampionats regler
- tre st 1a pris i Ökl viltspårsprov (av minst 2 olika domare) varav ett på ordinarie viltspårsprov
- 1a pris i Ökl jaktprov
- lägst 2a vid kvalitetsbedömning på utställning, efter 15 månaders ålder
- en av de i championatet ingående meriterna ska alltid ha erövrats efter det att championattiteln införts för rasen
- minst ett 1:a pris på ordinarie viltspårprov ska vara erövrat efter 2007-01-01 "
De hänvisar även till det här:
"Härutöver kan noteras att ett flertal specialklubbar för jakthundsraser (t ex stövare och älghundar) valt att inte införa viltspårschampionat för dessa raser. Viltspårschampionatet har tvärtom fått en allt annat än jaktlig prägel, där (enligt uppgift från SKK/JakthundsK) de championat som erövrats nästan uteslutande erövrats av utställningsraser eller rena utställningslinjer inom ”dual purpose-raser”."
Och med det så valde vorstehklubben att avstryka den motionen eftersom SKK inte går med på att ha speciella regler för vissa raser, allt ska vara identiskt oavsett ras när det gäller viltspårschampionat.
Så, alltså kommer min hund aldrig kunna bli viltspårschampion som det verkar just nu. Vorstehklubben vill hellre att man satsar på att bli jaktchampion istället och det är långt ifrån samma sak. Se här:
SJCh i Vorstehklubben
- två st 1or i Ekl på jaktprov varav minst 1 på ordinarie prov (en 1a i ordinarie prov kan bytas mot ett 1a pris på Fullbruksprov)
- godkänd på viltspårsprov i Anlagsklass
- lägst 2a vid kvalitetsbedömning på utställning, efter 15 månaders ålder
Tråkigt men sant!
Skidsäsongen är igång!
Nu är skidsäsongen äntligen igång, det har kommit massvis med snö här nere i Forshaga och minusgraderna känner på. Det sägs blir neråt 20 minus till helgen och det är nog rekord sen jag flyttade hit för 2,5 år sedan. Även snömängden som ligger här just nu är mer än vad jag någonsin sett här nere någon gång. HELT UNDERBART alltså!!
Både jag, hunden och husse är superglada och har redan varit ute i skidspåret två omgångar. Tyvärr har vi kommit fram till att Trazzel drar bättre med husse, jag misstänker att det är för att han vet att ju fortare han springer ju fortare kommer han tillbaka till mig, men säg inte det till husse ;)
Men det är bara mer träning som gäller, ska verkligen passa på nu när snön kommit, ut så ofta vi bara kan så länge dom värsta minusgraderna håller sig borta.
Både jag, hunden och husse är superglada och har redan varit ute i skidspåret två omgångar. Tyvärr har vi kommit fram till att Trazzel drar bättre med husse, jag misstänker att det är för att han vet att ju fortare han springer ju fortare kommer han tillbaka till mig, men säg inte det till husse ;)
Men det är bara mer träning som gäller, ska verkligen passa på nu när snön kommit, ut så ofta vi bara kan så länge dom värsta minusgraderna håller sig borta.
Nä just det
Vet ni vad jag kom på igår... Våra drömmar om viltspårschampionat går ju i kras... För vorsteh kan inte bli viltspårschampion.
Ska ta och slänga iväg ett mail till någon ansvarig människa inom rasklubben och fråga hur det gick med ansökan om det egentligen, för jag har för mig att jag läste om det i tidningen tidigare i år men vorsteh verkar inte vara med i ändringarna.
Tråkigt men sant, min älskling kan inte bli viltspårschampion nästa år, men förhoppningsvis 2011 kanske..
Ska ta och slänga iväg ett mail till någon ansvarig människa inom rasklubben och fråga hur det gick med ansökan om det egentligen, för jag har för mig att jag läste om det i tidningen tidigare i år men vorsteh verkar inte vara med i ändringarna.
Tråkigt men sant, min älskling kan inte bli viltspårschampion nästa år, men förhoppningsvis 2011 kanske..
Jakt i helgen
I helgen ska matte iväg till Stockholm på älvsjömässan och Trazzel ska vara med Glenn och vara i skogen hela helgen. Dom ska jaga, vad vet vi väl inte riktigt än. Fågel förslagsvis men älg och rådjur är också aktuellt.
Återkommer med rapport från både hund och matte nästa veckan =)
Återkommer med rapport från både hund och matte nästa veckan =)
Mer eftersök!
I helgen har vi varit i hälsingland och jagat älg. Det var två djur kvar att skjuta så vi passade på att åka hem då det antagligen skulle vara sista helgen med älgjakt nu.
Och ja, det var ju minst sagt en lyckad lördag! Vädret var hur fint som helst och vi var ute på pass framåt halv 9. Jag laddade bössan och satt stilla en stund tills ja ser nått komma i skogen bredvid oss. Det var till 90% säkerhet en älg, jag skymtade den och tog upp radion för att ropa till passgrannen att vara beredd.
Och precis samtidigt så smäller det på andra sidan om mig och det fälls en stor tjur. En liten stund senare skjuts det igen och då är det en kalv, men den sprang undan så då blev jag tillropad och fick förfrågan att gå eftersök.
Det är så roligt att dom verkligen satsar på mig och Trazzel när det gäller eftersöket. Dom gamla gubbarna tycker att det är jättekul att jag är spårintresserad och låter mig mer än gärna spåra och tycker att det är jättekul om vi får träna och verkar vilja att vi ska bli bra på eftersök. Och vi tackar självklart ja till alla chanser vi får för det kan ju inte bli bättre träning än att få spåra i skarpt läge.
Vi hittade inte skottplatsen riktigt så jag sneddade på med Trazzel mot där älgen borde ha gått och han hittade spåret jättefint. Han har fått ner tempot lite också och en bit fram stannade han och markerade rejält, så där låg det en del blod. Sen drog vi vidare in i skogen och vi var rätt övertygade om att älgen låg en bit in. Men vi spårade på och jag kände att nu har det gått ganska långt faktiskt.. Sen började Trazzel vinda lite och jag såg på honom att han kände nått i luften men han tog upp spåret igen och då säger det brak 30 meter framför oss och kalven far upp och springer iväg. Jäklar...
Men sån tur var hade vi löshund i bilen bara 50 meter bort som fick komma ut och då vart det ståndskall bara 100 meter in och några minuter senare så ramlade älgen. Jag, Trazzel och Lennart som gick med mig satt tysta i skogen och lyssnade på ståndskallet medans hundföraren smög iväg. Eller ja, jag och Lennart var tysta, Trazzel var så jäkla taggad och avundsjuk på den andra hunden som fick springa iväg så han pep mest hela tiden. Sen när han fick komma fram till älgen blev han glad.
Men när jag tog fram honom till älgens huvud så skällde han på, jättegrovt skall och jag taggade på honom som fasen. Så då diskuterade jag och Gunnar hur vida vi trodde att han skulle skälla skadad älg om vi släppt honom och jag tror att han gör det... Jag kan ju självklart inte vara helt hundra men jag misstänker att han skulle göra det. Och Gunnar trodde det han med, tydligen kände han nån med settrar som brukade köra eftersök och släppa på dom på skadat vilt och dom skällde älg och rev ner skadade rådjur. Så helt omöjligt är det ju inte.
Jag hade velat gå på lite mer älg med honom i skogen för att se hur han gör, antagligen så skällde han ju på älg förra helgen med Glenn när dom var ute. Så vi får väl se om vi vågar släppa honom efter ett eftersök nästa höst, för nu är ju älgjakten klar för år.
Så nu måste vi ju ut och lägga lite viltspår själva då eftersom det inte lär bli fler skarpa eftersök den här säsongen, vi måste ju hålla uppe spårandan så vi kan ut och tävla viltspår till våren!
Och ja, det var ju minst sagt en lyckad lördag! Vädret var hur fint som helst och vi var ute på pass framåt halv 9. Jag laddade bössan och satt stilla en stund tills ja ser nått komma i skogen bredvid oss. Det var till 90% säkerhet en älg, jag skymtade den och tog upp radion för att ropa till passgrannen att vara beredd.
Och precis samtidigt så smäller det på andra sidan om mig och det fälls en stor tjur. En liten stund senare skjuts det igen och då är det en kalv, men den sprang undan så då blev jag tillropad och fick förfrågan att gå eftersök.
Det är så roligt att dom verkligen satsar på mig och Trazzel när det gäller eftersöket. Dom gamla gubbarna tycker att det är jättekul att jag är spårintresserad och låter mig mer än gärna spåra och tycker att det är jättekul om vi får träna och verkar vilja att vi ska bli bra på eftersök. Och vi tackar självklart ja till alla chanser vi får för det kan ju inte bli bättre träning än att få spåra i skarpt läge.
Vi hittade inte skottplatsen riktigt så jag sneddade på med Trazzel mot där älgen borde ha gått och han hittade spåret jättefint. Han har fått ner tempot lite också och en bit fram stannade han och markerade rejält, så där låg det en del blod. Sen drog vi vidare in i skogen och vi var rätt övertygade om att älgen låg en bit in. Men vi spårade på och jag kände att nu har det gått ganska långt faktiskt.. Sen började Trazzel vinda lite och jag såg på honom att han kände nått i luften men han tog upp spåret igen och då säger det brak 30 meter framför oss och kalven far upp och springer iväg. Jäklar...
Men sån tur var hade vi löshund i bilen bara 50 meter bort som fick komma ut och då vart det ståndskall bara 100 meter in och några minuter senare så ramlade älgen. Jag, Trazzel och Lennart som gick med mig satt tysta i skogen och lyssnade på ståndskallet medans hundföraren smög iväg. Eller ja, jag och Lennart var tysta, Trazzel var så jäkla taggad och avundsjuk på den andra hunden som fick springa iväg så han pep mest hela tiden. Sen när han fick komma fram till älgen blev han glad.
Men när jag tog fram honom till älgens huvud så skällde han på, jättegrovt skall och jag taggade på honom som fasen. Så då diskuterade jag och Gunnar hur vida vi trodde att han skulle skälla skadad älg om vi släppt honom och jag tror att han gör det... Jag kan ju självklart inte vara helt hundra men jag misstänker att han skulle göra det. Och Gunnar trodde det han med, tydligen kände han nån med settrar som brukade köra eftersök och släppa på dom på skadat vilt och dom skällde älg och rev ner skadade rådjur. Så helt omöjligt är det ju inte.
Jag hade velat gå på lite mer älg med honom i skogen för att se hur han gör, antagligen så skällde han ju på älg förra helgen med Glenn när dom var ute. Så vi får väl se om vi vågar släppa honom efter ett eftersök nästa höst, för nu är ju älgjakten klar för år.
Så nu måste vi ju ut och lägga lite viltspår själva då eftersom det inte lär bli fler skarpa eftersök den här säsongen, vi måste ju hålla uppe spårandan så vi kan ut och tävla viltspår till våren!
Tävlingssugna!
Nu var det ett bra tag sedan jag tränade lydnad. La det på hyllan i höstas när vi började med sökträningen i skolan. Och sen har jakten kommit ivägen så varken tid eller lust har funnits till lydnadsträning.
Men nu börjar lusten vakna upp igen. Och jag märker på Trazzel att han är träningssugen. Han får sina ryck och går fot och testar olika tricks och vill hitta på saker, han vill jobba. Och då tänds jag också när jag märker hur taggad han är.
Men jag har ju rätt svårt att träna bara för tränandets skulle, jag vill ju tävla! Och vill gärna ha en tävling som mål för att få motivation till att träna. Så jag funderar starkt på att anmäla till en tävling i Januari eller Februari... Antagligen Februari eftersom vi har Agilitykursen i Januari som jag vill lägga mycket fokus på.
Den 20 februari är det tävling i Kristinehamn.. funderar starkt på den, då har jag över två månader på mig att träna och det känns ganska lagomt. Men ja, vi får väl se! Jag ska fundera lite till innan jag anmäler mig. Men det vore riktigt roligt. Och det är faktiskt kul att äntligen få träna till tvåan, jag är så trött på att traggla ettans moment så nu ska det bli kul att sätta igång igen.
Borde skriva lite träningsplaner och belöningskriterier speciellt till inkallande med ställande, som är det svåraste för mig just nu för jag känner att jag kommer verkligen inte vidare. Jag måste verkligen sätta mig ner och fundera ut en metod sen köra stenhårt på den och verkligen vara konsekvent.
Ja, vi får väl se, jag är sjukt taggad till agilitykursen och längtar till agilitysäsongen drar igång på riktigt för då är det vi som ska ut på tävlingsbanan!
Men nu börjar lusten vakna upp igen. Och jag märker på Trazzel att han är träningssugen. Han får sina ryck och går fot och testar olika tricks och vill hitta på saker, han vill jobba. Och då tänds jag också när jag märker hur taggad han är.
Men jag har ju rätt svårt att träna bara för tränandets skulle, jag vill ju tävla! Och vill gärna ha en tävling som mål för att få motivation till att träna. Så jag funderar starkt på att anmäla till en tävling i Januari eller Februari... Antagligen Februari eftersom vi har Agilitykursen i Januari som jag vill lägga mycket fokus på.
Den 20 februari är det tävling i Kristinehamn.. funderar starkt på den, då har jag över två månader på mig att träna och det känns ganska lagomt. Men ja, vi får väl se! Jag ska fundera lite till innan jag anmäler mig. Men det vore riktigt roligt. Och det är faktiskt kul att äntligen få träna till tvåan, jag är så trött på att traggla ettans moment så nu ska det bli kul att sätta igång igen.
Borde skriva lite träningsplaner och belöningskriterier speciellt till inkallande med ställande, som är det svåraste för mig just nu för jag känner att jag kommer verkligen inte vidare. Jag måste verkligen sätta mig ner och fundera ut en metod sen köra stenhårt på den och verkligen vara konsekvent.
Ja, vi får väl se, jag är sjukt taggad till agilitykursen och längtar till agilitysäsongen drar igång på riktigt för då är det vi som ska ut på tävlingsbanan!
Planer 2010
Nu är det inte långt kvar tills jag och Trazzel ska iväg på Agilitykurs. Den 16-17 Januari kommer vi tillbringa i Örebro och gå Agility Fondations för instruktören Fanny Gott. http://klickerklok.se
Carro och Sid kommer också vara med och jag verkligen toklängtar. En hel helg med agility tillsammans med Carro, det kan ju inte bli så mycket bättre =)
Så vill vi ju såklart gå eftersökskurs också! Att vara utbildade till ett riktigt eftersöksekipage vore otroligt kul och det känns helt klart som att vi klarar av det. Sen ska vi även satsa på viltspårschampionatet och att komma vidare i lydnadsklass 2. Agilitytävlingsdebut är något jag vill hinna med och kanske starta en sökappell, vem vet.
Planerna är många för 2010, vi får väl se hur mycket vi hinner med!
Carro och Sid kommer också vara med och jag verkligen toklängtar. En hel helg med agility tillsammans med Carro, det kan ju inte bli så mycket bättre =)
Foto: http://akp.blogg.se
Sen är vi otroligt sugna på att gå några andra kurser också. Jag såg att Canis har elitgrupp i Sök i Järvsö till sommaren, 4 helger med både sök, lydnad och uppletande. Det vore hur kul som helst men den kursen kändes väldigt dyr då jag fortfarande är osäker på om sök är rätt tävlingsgren för oss.
Men det var även lydnadsläger i 4 dagar som kändes betydligt mer lockande och det var i en rimligare prisklass, det skulle nog ge jättemycket att gå den kursen.Så vill vi ju såklart gå eftersökskurs också! Att vara utbildade till ett riktigt eftersöksekipage vore otroligt kul och det känns helt klart som att vi klarar av det. Sen ska vi även satsa på viltspårschampionatet och att komma vidare i lydnadsklass 2. Agilitytävlingsdebut är något jag vill hinna med och kanske starta en sökappell, vem vet.
Planerna är många för 2010, vi får väl se hur mycket vi hinner med!
Eftersök
Nu i helgen så har jag varit hemma i hälsingland och jagat älg och självklart är ju Trazzel med på det också. Han är ju med på de mesta som jag gör så det är ju klart han ska ligga med på pass när man jagar älg också.
På lördagen så var det äckligt väder och regnade hela förmiddagen. Och passet jag satt på var alldeles vid vägen så Trazzel fick faktiskt ligga i bilen, han hade det mycket skönare där. När det gått ett par timmar så hördes en smäll och det ropades på radion att en kalv var påskjuten.
Sen blev det samling och vi åkte dit. Väl där får vi höra att det eventuellt var en bom för skytten hade hittat kulan i ett träd. Men sen kollade dom vidare och då hittades både hår och blod på skottplatsen så då fick vi förfrågan att gå eftersök. Självklart ställde vi upp på det!
Fram och titta på skottplatsen sen på med spårlina och ut med Trazzel. Han var otroligt ivrig och visste direkt vad vi höll på med, han stod och gnällde innan vi satte igång och spårade. Men bara han gick på spåret så lugnade han sig direkt och höll ett jättefint tempo hela tiden. Vi hittade mer blod och han stannde till flera gånger och nosade extra där. Efter en bit så stannade han till och lyfte näsan högt som tusan. Han gick en bit åt vad som kändes som fel håll och stod och vädrade massor. Jag tänkte direk att "där är älgen, endera så ligger den död eller så står den där inne". Så jag tog tillbaka honom på spåret och han satte ner näsan igen och de bar av en bit till in i skogen och där låg ju älgen!
En toklycklig hund en en superstolt matte kom fram till en död kalv som jag senare fick ta ur. Och Trazzel fick såklart tugga massa på älgen och fick en välförtjänt köttbit när vi tagit ur den.
Igår, på söndagen så hände det igen. Ännu en kalv var påskjuten och hade gått undan. Hundföraren som skjutit märkte ut skottplatsen och lämnade sedan över till oss. Vi hittade hår på skottplatsen och misstänkte en hög touch av kalven. Men den här gången var de så pass att det var två kalvar som hade gått omkring där så det fanns två spår. Och inget blod alls..
Det var ett svårare läge och Trazzel flackade endel i början och tappade spåret ett par gånger. Men sen gick vi på det längre in i skogen och då spårade han jättefint ett bra tag. Vi såg båda kalvspåren flera gånger och visste att vi var på rätt väg. Efter cirka 400 meter så hade vi fortfarande inte sett något blod alls och inga som helst tecken på att kalven var nå vidare skadad. Så då bestämde vi oss för att släppa på älghunden istället och se vad som hände.
Älghunden sprang ungefär 500 meter bort från oss innan det blev ståndskall så där var kalvarna.
Så ännu en lyckad spårning av min duktiga hund som nu spårat tre dar i rad.
Båda kalvarna blev skjutna och Trazzel fick såklart fram och tugga på den ena. Han klättrade nästan in i älgen och blodade ner båda frambenen helt och hållet, all den vita fina pälsen var alldeles röd så vi fick gå ner till älven och bada lite innan han fick hoppa in i bilen igen.
Jag är så stolt över Trazzel och det har varit så kul att få göra riktiga eftersök, även om det inte är något man hoppas på att göra så har det verkligen varit givande upplevelse för oss alla inblandade. Med gissningar om vart skotten suttit, kolla på blod för att se var de kommer ifrån och kolla på hår för att gissa var på kroppen det suttit. Väldigt lärorikt och mycket intressant. Och jäklar vilken trött hund jag har haft efter dom här dagarna. Mycket jobb och mycket nya intryck för honom. Verkligen SUPERKUL!
Jag är SÅ nöjd med helgen, trots att jag inte fick skjuta eller ens se en enda levande älg, men det här var nog till och med bättre än det =)
På lördagen så var det äckligt väder och regnade hela förmiddagen. Och passet jag satt på var alldeles vid vägen så Trazzel fick faktiskt ligga i bilen, han hade det mycket skönare där. När det gått ett par timmar så hördes en smäll och det ropades på radion att en kalv var påskjuten.
Sen blev det samling och vi åkte dit. Väl där får vi höra att det eventuellt var en bom för skytten hade hittat kulan i ett träd. Men sen kollade dom vidare och då hittades både hår och blod på skottplatsen så då fick vi förfrågan att gå eftersök. Självklart ställde vi upp på det!
Fram och titta på skottplatsen sen på med spårlina och ut med Trazzel. Han var otroligt ivrig och visste direkt vad vi höll på med, han stod och gnällde innan vi satte igång och spårade. Men bara han gick på spåret så lugnade han sig direkt och höll ett jättefint tempo hela tiden. Vi hittade mer blod och han stannde till flera gånger och nosade extra där. Efter en bit så stannade han till och lyfte näsan högt som tusan. Han gick en bit åt vad som kändes som fel håll och stod och vädrade massor. Jag tänkte direk att "där är älgen, endera så ligger den död eller så står den där inne". Så jag tog tillbaka honom på spåret och han satte ner näsan igen och de bar av en bit till in i skogen och där låg ju älgen!
En toklycklig hund en en superstolt matte kom fram till en död kalv som jag senare fick ta ur. Och Trazzel fick såklart tugga massa på älgen och fick en välförtjänt köttbit när vi tagit ur den.
Igår, på söndagen så hände det igen. Ännu en kalv var påskjuten och hade gått undan. Hundföraren som skjutit märkte ut skottplatsen och lämnade sedan över till oss. Vi hittade hår på skottplatsen och misstänkte en hög touch av kalven. Men den här gången var de så pass att det var två kalvar som hade gått omkring där så det fanns två spår. Och inget blod alls..
Det var ett svårare läge och Trazzel flackade endel i början och tappade spåret ett par gånger. Men sen gick vi på det längre in i skogen och då spårade han jättefint ett bra tag. Vi såg båda kalvspåren flera gånger och visste att vi var på rätt väg. Efter cirka 400 meter så hade vi fortfarande inte sett något blod alls och inga som helst tecken på att kalven var nå vidare skadad. Så då bestämde vi oss för att släppa på älghunden istället och se vad som hände.
Älghunden sprang ungefär 500 meter bort från oss innan det blev ståndskall så där var kalvarna.
Så ännu en lyckad spårning av min duktiga hund som nu spårat tre dar i rad.
Båda kalvarna blev skjutna och Trazzel fick såklart fram och tugga på den ena. Han klättrade nästan in i älgen och blodade ner båda frambenen helt och hållet, all den vita fina pälsen var alldeles röd så vi fick gå ner till älven och bada lite innan han fick hoppa in i bilen igen.
Jag är så stolt över Trazzel och det har varit så kul att få göra riktiga eftersök, även om det inte är något man hoppas på att göra så har det verkligen varit givande upplevelse för oss alla inblandade. Med gissningar om vart skotten suttit, kolla på blod för att se var de kommer ifrån och kolla på hår för att gissa var på kroppen det suttit. Väldigt lärorikt och mycket intressant. Och jäklar vilken trött hund jag har haft efter dom här dagarna. Mycket jobb och mycket nya intryck för honom. Verkligen SUPERKUL!
Jag är SÅ nöjd med helgen, trots att jag inte fick skjuta eller ens se en enda levande älg, men det här var nog till och med bättre än det =)
Anlagsprov i Viltspår!
I fredags skulle dom som läser Dressyr och Eftersök C i vår klass iväg och lägga viltspår och några få personer skulle få gå anlagsprov eftersom vi hade en domare med. En av dessa personer var jag. Fast ja, det var ju Trazzel som skulle gå spåret då såklart. Och sen var det Hanna i min klass med sin pudel som skulle gå anlagsprov.
Jag var toknervös, sist vi spårade så gick det ju dåligt på det första spåret och bra på det andra så jag var jätterädd att han skulle flumma massa. Men medans de andra i klassen gick sina viltspår passade jag på att gå ett kort personspår med några vinklar med Trazzel och då gick det kanon. Det kändes bra.
Jag var verkligen supernervös inför provet och vi bestämde att Hanna skulle gå först. Det tog jättelång tid och vi blev rädda att hon inte klarat det, men sen kom hon tillbaka nöjd och glad och det hade gått jättebra. Då var de vår tur...
Domaren som hette Lars sa till mig "Nu när jag gick med Hanna så såg vi två rådjur springa över ditt spår"... SHIT, tänkte jag. Hur fan ska det gå. Vi som jagar rådjur. Trazzel kommer dra direkt! Det var de anlagsprovet..
Men man ska inte ha så låga förhoppningar tydligen.. Trazzel tog spårstarten jättefint och likaså de första vinklarna. Sen kom vi på de färska rådjursspåren och han vill ju såklart iväg på dom men snurrade en massa och vi hittade tillbaka till det urspungliga spåret och fortsatte. Sen hade dom jävlarna gått över spåret en gång till och då ville Trazzel iväg längre och blev jätteförvirrad. Men även där tog jag tillbaka honom och han hittade rätt spår och fortsatte fram till klöven som inte låg allt för långt bort. DUKTIGA HUND! Och markeringen av klöven behöver man ju inte tveka på då han vägrar släppa taget om den =P
Så vi blev godkända och fick jättefin kritik. 14 minuter tog det och tempot var jättebra. Jag flög inte som någon vante efter och det är alltid positivt.
Så nu siktar vi på öppenklass till våren och sedan på ett championat, självklart =)
Jag var toknervös, sist vi spårade så gick det ju dåligt på det första spåret och bra på det andra så jag var jätterädd att han skulle flumma massa. Men medans de andra i klassen gick sina viltspår passade jag på att gå ett kort personspår med några vinklar med Trazzel och då gick det kanon. Det kändes bra.
Jag var verkligen supernervös inför provet och vi bestämde att Hanna skulle gå först. Det tog jättelång tid och vi blev rädda att hon inte klarat det, men sen kom hon tillbaka nöjd och glad och det hade gått jättebra. Då var de vår tur...
Domaren som hette Lars sa till mig "Nu när jag gick med Hanna så såg vi två rådjur springa över ditt spår"... SHIT, tänkte jag. Hur fan ska det gå. Vi som jagar rådjur. Trazzel kommer dra direkt! Det var de anlagsprovet..
Men man ska inte ha så låga förhoppningar tydligen.. Trazzel tog spårstarten jättefint och likaså de första vinklarna. Sen kom vi på de färska rådjursspåren och han vill ju såklart iväg på dom men snurrade en massa och vi hittade tillbaka till det urspungliga spåret och fortsatte. Sen hade dom jävlarna gått över spåret en gång till och då ville Trazzel iväg längre och blev jätteförvirrad. Men även där tog jag tillbaka honom och han hittade rätt spår och fortsatte fram till klöven som inte låg allt för långt bort. DUKTIGA HUND! Och markeringen av klöven behöver man ju inte tveka på då han vägrar släppa taget om den =P
Så vi blev godkända och fick jättefin kritik. 14 minuter tog det och tempot var jättebra. Jag flög inte som någon vante efter och det är alltid positivt.
Så nu siktar vi på öppenklass till våren och sedan på ett championat, självklart =)
Markeringsövningar
Idag har vi tränat markeringsövningar. Kom på att vi ska ju ut och köra sök på måndag och jag har varit väldigt dålig med att träna just markeringsövningar så nu var det på tiden.
Men tydligen så gjorde det inte så mycket att jag varit dålig med dom övningarna för herregud vad duktig han är Trazzel =)
Det var riktigt roligt. Först började vi på kanske 20 meter och fullt synlig fig med rullen framhållen. Han tog den klockrent och kom tillbaka. Sen utökade vi och började gömma figuranten mer och mer men Trazzel fick alltid se på när figgen gick iväg. Nu skulle figgen sitta ner på huk bort ifrån Trazzel och ha rullen ner mot marken för att göra det riktigt svårt.
Inga problem, sa Trazzel och nu behöver jag inte ens ropa tillbaka honom längre, han kommer självmant med rullen och sen är det världens fart ut för att få belöning.
Dom sista 4 skicken körde vi med riktigt dold fig, nu fick han börja med att leta och sen komma ihåg att han skulle markera, vilket han kom ihåg hur bra som helst, nu börjar det klicka. Efter 4 lyckade skick med helt dold och gömd figurant så avbröt vi, lika bra att sluta när det går som bäst.
Hoppas jag hinner köra markeringsövningar i alla fall en gång till innan måndag, så kanske man kan testa på det i skogen då också. Så Börnis eller Carro, om ni kommer tidigt på söndag vet ni vad vi ska göra, vi ska träna markeringsövningar!
Men tydligen så gjorde det inte så mycket att jag varit dålig med dom övningarna för herregud vad duktig han är Trazzel =)
Det var riktigt roligt. Först började vi på kanske 20 meter och fullt synlig fig med rullen framhållen. Han tog den klockrent och kom tillbaka. Sen utökade vi och började gömma figuranten mer och mer men Trazzel fick alltid se på när figgen gick iväg. Nu skulle figgen sitta ner på huk bort ifrån Trazzel och ha rullen ner mot marken för att göra det riktigt svårt.
Inga problem, sa Trazzel och nu behöver jag inte ens ropa tillbaka honom längre, han kommer självmant med rullen och sen är det världens fart ut för att få belöning.
Dom sista 4 skicken körde vi med riktigt dold fig, nu fick han börja med att leta och sen komma ihåg att han skulle markera, vilket han kom ihåg hur bra som helst, nu börjar det klicka. Efter 4 lyckade skick med helt dold och gömd figurant så avbröt vi, lika bra att sluta när det går som bäst.
Hoppas jag hinner köra markeringsövningar i alla fall en gång till innan måndag, så kanske man kan testa på det i skogen då också. Så Börnis eller Carro, om ni kommer tidigt på söndag vet ni vad vi ska göra, vi ska träna markeringsövningar!
Viltspår
Vi har haft två effektiva dagar igår och idag. Igår var det fågeljakt och idag så bestämde vi oss för att lägga spår.
Vi hade två älgklövar så det blev två viltspår, ett kortare på cirka 300 meter med två vinklar, sen ett längre på 600 meter med 4 vinklar och bloduppehåll.
Spåren fick ligga nästan 5 timmar och det började bli riktigt kallt innan vi gick dom, hade nästna frysit på så jag var jätteosäker på hur Trazzel skulle gå.
Och med tanke på att vi jagade fågel igår, alltså näsan högt, så visste jag inte om han skulle orka gå med låg nos hela spåren. Han är ju redan ganska dålig på det eftersom vi spårar så lite, han drar gärna upp näsan och vill gå på vittringen istället.
Vi började med 300-metersspåret och Trazzel flamsade en del i starten, jäkligt ivrig och hög näsa men sen gick vi på spåret igen och då gick han superbra, tog en en vinkel jättefint och vi flög förbi snitsel efter snitsel, tills jag inte vet vart vi hamnade, någonstans blev det fel och Trazzel började snurra runt och gå med hög näsa och hade ingen koll alls på vart vi var. Vi gick iväg mot där jag visste att spåret var och så släppte jag lös honom, var ingen mening att flamsa runt massa med spårlinan som bara trasslade in sig i alla träd. Sen såg jag snitslarna igen och gick längs dom och då tog han upp spåret och sprang och hittade klöven. Gladare hund får man ju leta efter, herregud vad lycklig han blev. En älgklöv mitt i skogen liksom, kan inte bli bättre.
Han tuggade lite på den och så tog han med den när vi gick mot nästa spår, jag var nära att strunta i det, eftersom det på 300 meter gick sådär dåligt så hur skulle det då gå med 600 meter, massa vinklar och blodeuppehåll?
Men vi gav det ett försök och det började jättefint, nu var han direkt med på vad vi gjorde och gick med ritkigt låg näsa och ett lite lugnare tempo. Bloduppehållet kom ganska tidigt och då blev han lite förvirrad och tappade lite, men han ringade snabbt tillbaka och hittade på spåret igen. Den här gången gick det riktigt bra, han spårade lugnt, jag kunde hänga med ganska bra och jag såg att det var på rätt väg hela tiden.
Några gånger tappade han spåret lite men ringade direkt och letade upp spåret igen och så fortsatte vi, men jäklar vad långt 600 meter är alltså, herregud! Men efter nästa sista vinkel så märktes det att nu jäklar börjar vi närma oss för Trazzel blev allt ivrigare och det började gå fortare. Jag försöker att bromsa honom lite försiktigt för han går verkligen för fort ibland.
Och 600 meter senare sprang Trazzel rätt på klöven och ja, lyckan var om möjligt ännu mer total nu än sist, han slet loss klöven från trädet och slängde sig ner på backen och började tugga på sin klöv.
Underbara DUKTIGA Trazzel, han gick verkligen SÅ jäkla bra på det sista spåret och jag blev jätte imponerad av att han orkade med ett sånt himla långt spår och verkligen klarade av att koncentrera sig. Går han såhär på anlagsprovet som vi ska göra den 6e November så kommer det gå vägen =)
Sen bar han såklart en av klövarna hela vägen hem, han viftade på svansen konstant och var hur glad som helst, så snart har jag nog gjort en älghund av min fågelhund ;)
Vi hade två älgklövar så det blev två viltspår, ett kortare på cirka 300 meter med två vinklar, sen ett längre på 600 meter med 4 vinklar och bloduppehåll.
Spåren fick ligga nästan 5 timmar och det började bli riktigt kallt innan vi gick dom, hade nästna frysit på så jag var jätteosäker på hur Trazzel skulle gå.
Och med tanke på att vi jagade fågel igår, alltså näsan högt, så visste jag inte om han skulle orka gå med låg nos hela spåren. Han är ju redan ganska dålig på det eftersom vi spårar så lite, han drar gärna upp näsan och vill gå på vittringen istället.
Vi började med 300-metersspåret och Trazzel flamsade en del i starten, jäkligt ivrig och hög näsa men sen gick vi på spåret igen och då gick han superbra, tog en en vinkel jättefint och vi flög förbi snitsel efter snitsel, tills jag inte vet vart vi hamnade, någonstans blev det fel och Trazzel började snurra runt och gå med hög näsa och hade ingen koll alls på vart vi var. Vi gick iväg mot där jag visste att spåret var och så släppte jag lös honom, var ingen mening att flamsa runt massa med spårlinan som bara trasslade in sig i alla träd. Sen såg jag snitslarna igen och gick längs dom och då tog han upp spåret och sprang och hittade klöven. Gladare hund får man ju leta efter, herregud vad lycklig han blev. En älgklöv mitt i skogen liksom, kan inte bli bättre.
Han tuggade lite på den och så tog han med den när vi gick mot nästa spår, jag var nära att strunta i det, eftersom det på 300 meter gick sådär dåligt så hur skulle det då gå med 600 meter, massa vinklar och blodeuppehåll?
Men vi gav det ett försök och det började jättefint, nu var han direkt med på vad vi gjorde och gick med ritkigt låg näsa och ett lite lugnare tempo. Bloduppehållet kom ganska tidigt och då blev han lite förvirrad och tappade lite, men han ringade snabbt tillbaka och hittade på spåret igen. Den här gången gick det riktigt bra, han spårade lugnt, jag kunde hänga med ganska bra och jag såg att det var på rätt väg hela tiden.
Några gånger tappade han spåret lite men ringade direkt och letade upp spåret igen och så fortsatte vi, men jäklar vad långt 600 meter är alltså, herregud! Men efter nästa sista vinkel så märktes det att nu jäklar börjar vi närma oss för Trazzel blev allt ivrigare och det började gå fortare. Jag försöker att bromsa honom lite försiktigt för han går verkligen för fort ibland.
Och 600 meter senare sprang Trazzel rätt på klöven och ja, lyckan var om möjligt ännu mer total nu än sist, han slet loss klöven från trädet och slängde sig ner på backen och började tugga på sin klöv.
Underbara DUKTIGA Trazzel, han gick verkligen SÅ jäkla bra på det sista spåret och jag blev jätte imponerad av att han orkade med ett sånt himla långt spår och verkligen klarade av att koncentrera sig. Går han såhär på anlagsprovet som vi ska göra den 6e November så kommer det gå vägen =)
Sen bar han såklart en av klövarna hela vägen hem, han viftade på svansen konstant och var hur glad som helst, så snart har jag nog gjort en älghund av min fågelhund ;)
Fågeljakt
Igår så var vi iväg ut i skogen för att jaga lite skogsfågel, det var framförallt Orre vi var ute efter men Tjäder var också aktuellt.
Redan klockan 4 ringde klockan och det var helt kolsvart ute, men vi hade en bit att åka för att komma till jaktmarkerna så det var bara att masa sig upp. Klockan 5 satte vi oss i bilen och vid halv 7 var vi framme och då hade det redan börjat ljusna.
Vi började att gå över en myr där det var helt tomt och Trazzel trodde mest att vi var ute på promenad så han skuttade runt som vanligt. Men när vi närmade oss slutet på myren så började det visst lukta fågel och han kom på vad det var frågan om. Vi knatade vidare till nästa mys och då hörde vi att det var orre där så vi smög upp för en höjd och stod och tittade medans Trazzel som också hört och nu till och med känt lukten av dom sprang ner mot myren. Men han hade säkert 50 meter kvar till dom när det flög iväg en hel hop med orrar. Minst 10 stycken, men kan lika gärna varit uppåt 20.
Men det var ju kul, då visste vi att det fanns fågel och vi såg åt vilket håll dom stack så vi bestämde att gå däråt senare. Trazzel skötte sig utmärkt när fåglarna stack iväg och visade inga tendenser till att vilja springa efter utan drog ut på myren och sökte av hela området jättefint ändå. Nosade lite extra på legorna och fick upp intresset rejält.
Vi hade väldigt mycket fågelkontakt men ingen av fåglarna ville trycka nått alls så vi fick aldrig till något stånd, tråkigt nog. Men Trazzel sökte ut otroligt fint, stora vida svängar och verkligen letade av området så fort han kände att det varit eller var fågel på G. Det är helt otroligt vilken näsa han har, för vissa gånger gick han bara vid oss och man började nästan undra vad han höll på med, men då hade han redan känt av att det inte var någon fågel där. För så fort det fanns en lega eller vi gick mot orrar så var det full fart på honom.
När vi gått klart och var påväg till bilen så gick vi längs en väg, Trazzel sprang lös före oss och vi såg hur huvudet blev allt högre och han ville in i skogen på sidan. Vi skickade på honom och Glenn följde efter och bara 20 meter in så drog en Orre iväg, Trazzel tvärstannade när den flög iväg, duktiga vovven.
Sen när vi åkte hemåt så såg vi en stor tjädertupp sitta bredvid vägen så vi kunde ju inte låta bli att stanna och se om vi kunde få ett stånd för den. Men Trazzel var trött och ofokuserad och kände den inte fören i sista stund innan den flög iväg.
Det blev ingen skjutet men vi har fått en massa träning och Trazzel har fått jobba upp sitt sök ordentligt. Han har varit superduktig och det är riktigt synd att fåglarna inte tröck lite så att vi kunnat få någon lyckad jaktsituation, men det kommer fler gånger. Både vi och hunden är riktigt nöjda med dagen ändå.
Agilityfilmer
Här kommer filmerna sen agilitytävlingen förra veckan.
Den första är på öppenklassen som var rätt svår så där blev de en massa fel MEN ett jättesnyggt slalom iaf =)
Sen var vi även med i nybörjarklassen och den var enkel och rolig =)
Poletten trillade ner under pausen!
Här är ett praktexmpel på varför man ska ha pauser i sin träning. Sedan förra inlägget tog vi paus och gjorde lite annat iofs i säkert en timme, så länge kanske man inte behöver vänta. Men sen när vi väl testade igen så visste han DIREKT vad som förväntades av honom och det var inte längre några som helst problem att lägga sig ner med dummyn. Mellan det förra inlägget och den här filmen har jag alltså inte tränat någonting alls och ändå så har det skapats en inlärning. Hundarna behöver pauser att bearbeta vad dom gjort och skapa förståelse. Här försökte han inte tramsa och lägga sig på sidan, inget pip och gnäll och heller inte en massa tugg och släppande av dummyn, vilken skillnad va =)
Träning av Simultanförmåga
Det har blivit väldigt lite träning sista tiden och idag när vi gick promenad så var Trazzel supertaggad och ville verkligen träna. Vi körde några spontana apporteringar med kopplet och han var jätteduktig och superpå. Sen gick han fot hela halva vägen tillbaka och bad om nya uppgifter så jag bestämde mig för att träna lite sen när vi kom in.
Och eftersom vi redan börjat med apporteringen ute så tänkte jag att vi skulle fortsätta. Träna upp lite simultanförmåga hos grabben. Apportera samtidigt som man gör andra saker som sitt, ligg, snurra, vacker tass m.m Ligg var det absolut svåraste! Han pep och gnällde och började tugga och kunde inte alls förstå hur han skulle kunna lägga sig ner med en dummy i munnen. Ibland spottade han ut den och la sig ner sen tog hand en i munnen när han låg ner. Och ibland försökte han ligga död med den, inte undra på att det inte gick så bra, knäpphund, man kan ju inte annat än och skratta åt honom.
Här kommer två filmer så får ni se själv.
Och eftersom vi redan börjat med apporteringen ute så tänkte jag att vi skulle fortsätta. Träna upp lite simultanförmåga hos grabben. Apportera samtidigt som man gör andra saker som sitt, ligg, snurra, vacker tass m.m Ligg var det absolut svåraste! Han pep och gnällde och började tugga och kunde inte alls förstå hur han skulle kunna lägga sig ner med en dummy i munnen. Ibland spottade han ut den och la sig ner sen tog hand en i munnen när han låg ner. Och ibland försökte han ligga död med den, inte undra på att det inte gick så bra, knäpphund, man kan ju inte annat än och skratta åt honom.
Här kommer två filmer så får ni se själv.
Efter det här så tog vi en paus, vi får väl se hur det går nästa pass!
Min älskade fågelhund!
Vet ni vad, jag har världens underbaraste nyhet att berätta! Eller att VISA snarare!
Min hund kan ÄNTLIGEN:
APPORTERA!!!!!!!!!!
Min hund kan ÄNTLIGEN:
APPORTERA!!!!!!!!!!
Min underbart duktiga älskade hund har äntligen lärt sig att bära fågel. 3 år har det tagit oss att komma hit. Jag har aldrig haft någon fågelhund tidigare och hade ingen aning om hur man skulle lära in apporteringen så jag väntade och väntade och väntade på att någon skulle hjälpa mig eller att jag skulle hitta ett sätt som passade oss att träna på. Men av rädsla att göra fel så väntade jag lite till.
Trazzel har aldrig någonsin burit något spontant, aldrig plockat upp pinnar, leksaker eller någonting annat. Att leka in apporteringen funkade inte för han ville helt enkelt inte bära alls. Så jag gav upp innan jag ens försökt på riktigt.
När jag gick ettan här på hundsport så tog han för första gången upp en pinne och bar den spontant, jag minns fortfarande den dagen som om det va igår, jag blev så jäkla glad och fick tillbaka hoppet om att lyckas med apporteringen.
Det gav mig inspiration att göra det här en gång för alla och nu på riktigt. Så vi började med klickerträning, vi lade upp en träningsplan och den funkade faktiskt. Vi kom längre och längre i vår apporteringsträning och jag lärde mig otroligt mycket. Tillslut hade jag en hund som ÄLSKADE att apportera, sin dummy!
Då var det bara att börja med andra föremål, petflaska, bordskniv, apportbock, mobiltelefon, plånbok, ja allt som går att bära. Utom fågel....
Där fanns ännu rädslan kvar att göra fel, att misslyckas, att få tugg, att han inte ville ta den. Men nu för inte alls så länge sen så började jag med att apportera dummy med vinge på, det var jätteläskigt i början tyckte Trazzel men efter bara några försök så tog han bra över hela vingen.
Och idag när vi fick ett gyllene tillfälle att ta med en färsk and hem efter dagens jakt så passade vi såklart på att testa och se vad Trazzel gjorde. Och som ni ser ovan så bär han den hur bra som helst och gör jättefina avlämnanden direkt i min hand.
Jag är så stolt över min hund och över att vi kommit hit tillsammans han och jag. Det här var verkligen en milstolpe att känna sig nöjd över att ha passerat. Äntligen har det lossnat. Även om det är mycket kvar att jobba på för att få in bra apporteringar så har vi i alla fall en apportering och då har man kommit en bra bit på väg!!
Och som avslut tänker jag ju bara säga att klickerträningen är det bästa jag någonsin har börjat med. Utan den hade jag aldrig fått in en apportering som den jag har idag. Glädje och fart är bara förnamnet, Trazzel ville aldrig sluta bära fågeln.
Och alla dessa fågelhundsstofiler som säger att tvångsapportering är det enda sättet, ni kan ju ta och slänga er i väggen!
Klickerträning is the shit!
Trazzel har aldrig någonsin burit något spontant, aldrig plockat upp pinnar, leksaker eller någonting annat. Att leka in apporteringen funkade inte för han ville helt enkelt inte bära alls. Så jag gav upp innan jag ens försökt på riktigt.
När jag gick ettan här på hundsport så tog han för första gången upp en pinne och bar den spontant, jag minns fortfarande den dagen som om det va igår, jag blev så jäkla glad och fick tillbaka hoppet om att lyckas med apporteringen.
Det gav mig inspiration att göra det här en gång för alla och nu på riktigt. Så vi började med klickerträning, vi lade upp en träningsplan och den funkade faktiskt. Vi kom längre och längre i vår apporteringsträning och jag lärde mig otroligt mycket. Tillslut hade jag en hund som ÄLSKADE att apportera, sin dummy!
Då var det bara att börja med andra föremål, petflaska, bordskniv, apportbock, mobiltelefon, plånbok, ja allt som går att bära. Utom fågel....
Där fanns ännu rädslan kvar att göra fel, att misslyckas, att få tugg, att han inte ville ta den. Men nu för inte alls så länge sen så började jag med att apportera dummy med vinge på, det var jätteläskigt i början tyckte Trazzel men efter bara några försök så tog han bra över hela vingen.
Och idag när vi fick ett gyllene tillfälle att ta med en färsk and hem efter dagens jakt så passade vi såklart på att testa och se vad Trazzel gjorde. Och som ni ser ovan så bär han den hur bra som helst och gör jättefina avlämnanden direkt i min hand.
Jag är så stolt över min hund och över att vi kommit hit tillsammans han och jag. Det här var verkligen en milstolpe att känna sig nöjd över att ha passerat. Äntligen har det lossnat. Även om det är mycket kvar att jobba på för att få in bra apporteringar så har vi i alla fall en apportering och då har man kommit en bra bit på väg!!
Och som avslut tänker jag ju bara säga att klickerträningen är det bästa jag någonsin har börjat med. Utan den hade jag aldrig fått in en apportering som den jag har idag. Glädje och fart är bara förnamnet, Trazzel ville aldrig sluta bära fågeln.
Och alla dessa fågelhundsstofiler som säger att tvångsapportering är det enda sättet, ni kan ju ta och slänga er i väggen!
Klickerträning is the shit!
Sökträning med skolan
I måndags så var vi ut och körde sök med skolan. Vi läser ju kursen Dressyr och eftersök B och där tränar vi just nu sök.
Vi var vid kils fältbågeskyttebana och där har ju vi varit och kört sök förut så Trazzel var på en gång med på vad som skulle hända. Så fort jag tog ut honom ur bilen så gick han med hög nära och spanade efter folk i skogen.
Jag bestämde att vi skulle försöka köra utan popupp och att jag inte behövde springa ut till honom eftersom han byggt upp så pass bra figurantintresse redan. Så vi började med en synretning bara för att vara säker på att han visste vad som skulle göras. Den tog han ju klockrent och jag sprang ut och belönade. Sen testade vi helt utan och han gick som en klocka.
Han hittade figuranter både på djupet och nära stigen. Han ringade jättebra och gick till och med framåt i slagen. Jag ropade in honom efter att han varit hos figuranten och fortsätte över på andra sidan, det blev som lite system+leta-övning. Och på sista skicket så ropade jag in honom och så körde vi ett påvis med massor med belöning ute hos figgen. Nästa steg i min sökträning är att få in lösrullen så att det sitter till nästa heldag ute i skogen.
Så på eftermiddagen körde vi korta markeringsövningar, det gick sådär, han var jättetaggad på att söka så jag tror han blev lite besviken när vi bara skulle hämta lösrullar. Men det löste sig det med och efter några gånger så hade han kommit på vad det var som förväntades av honom även där. Men vi behöver träna en hel del mer på markeringarna.
Jag är supernöjd med dagen och nästan chockad över hur jäkla bra han gick på förmiddagen. Raka skick, letade hur bra som helst, kom tillbaka, gick på påvis. Imponerad matte!! Den dagen var han väldigt dyr kan jag säga, mycket nöjd med hans insatser. Och vi har ändå inte kört sök speciellt mycket alls, men det var verkligen hans grej.
Men en sak som jag bestämt mig för är att jag inte ska lägga ner allt för mycket arbete på att få till dom här perfekta raka skicken. Jag tycker nämligen inte att det är viktigt. Jag vill att hunden ska jobba själv med vinden och inte gå rakt ut på lydnad för att sen vika fram och komma tillbaka. Så intresserad av sök är jag inte. Jag är mycket hellre intresserad av tex räddningssök och där spelar det ingen roll om hunden går rakt eller inte. Då ska den bara jobba med näsan och det är det jag är ute efter med Trazzel.
Det är synd att det är så lite folk som tränar IPO-räddning, för det är något som jag verkligen skulle vilja testa på, jag tror det vore en skitkul gren att hålla på med och jag tror att de skulle passa mig och Trazzel jättebra. Men vi får väl se vad framtiden har att erbjuda oss =)
Vi var vid kils fältbågeskyttebana och där har ju vi varit och kört sök förut så Trazzel var på en gång med på vad som skulle hända. Så fort jag tog ut honom ur bilen så gick han med hög nära och spanade efter folk i skogen.
Jag bestämde att vi skulle försöka köra utan popupp och att jag inte behövde springa ut till honom eftersom han byggt upp så pass bra figurantintresse redan. Så vi började med en synretning bara för att vara säker på att han visste vad som skulle göras. Den tog han ju klockrent och jag sprang ut och belönade. Sen testade vi helt utan och han gick som en klocka.
Han hittade figuranter både på djupet och nära stigen. Han ringade jättebra och gick till och med framåt i slagen. Jag ropade in honom efter att han varit hos figuranten och fortsätte över på andra sidan, det blev som lite system+leta-övning. Och på sista skicket så ropade jag in honom och så körde vi ett påvis med massor med belöning ute hos figgen. Nästa steg i min sökträning är att få in lösrullen så att det sitter till nästa heldag ute i skogen.
Så på eftermiddagen körde vi korta markeringsövningar, det gick sådär, han var jättetaggad på att söka så jag tror han blev lite besviken när vi bara skulle hämta lösrullar. Men det löste sig det med och efter några gånger så hade han kommit på vad det var som förväntades av honom även där. Men vi behöver träna en hel del mer på markeringarna.
Jag är supernöjd med dagen och nästan chockad över hur jäkla bra han gick på förmiddagen. Raka skick, letade hur bra som helst, kom tillbaka, gick på påvis. Imponerad matte!! Den dagen var han väldigt dyr kan jag säga, mycket nöjd med hans insatser. Och vi har ändå inte kört sök speciellt mycket alls, men det var verkligen hans grej.
Men en sak som jag bestämt mig för är att jag inte ska lägga ner allt för mycket arbete på att få till dom här perfekta raka skicken. Jag tycker nämligen inte att det är viktigt. Jag vill att hunden ska jobba själv med vinden och inte gå rakt ut på lydnad för att sen vika fram och komma tillbaka. Så intresserad av sök är jag inte. Jag är mycket hellre intresserad av tex räddningssök och där spelar det ingen roll om hunden går rakt eller inte. Då ska den bara jobba med näsan och det är det jag är ute efter med Trazzel.
Det är synd att det är så lite folk som tränar IPO-räddning, för det är något som jag verkligen skulle vilja testa på, jag tror det vore en skitkul gren att hålla på med och jag tror att de skulle passa mig och Trazzel jättebra. Men vi får väl se vad framtiden har att erbjuda oss =)
Lydnadsträningen då
Efter sökträningen så åkte vi hem och vilade ett par timmar sen åkte vi iväg till Forshagas brukshundklubb och tränade lite lydnad.
Jag tänkte köra tävlingsmässig ingång på plan, fritt följ, läggande under gång och inkallande med ställande.
Ingången på plan gick jättebra, sen blev fritt följ precis som det brukar bli på tävling. SKIT! Han flöt ut, han nosade och gick i sin egen värld. Vi gjorde om ett par gånger sen bröt vi.
Läggande under gång gick över förväntan, vi kör det nån gång ibland och då går det oftast jättebra. Jag ska helt enkelt sluta träna det momentet så kanske det fungerar =P Nä jag vet inte, men ibland är det bara så klockrent och ibland går det SÅ sakta. Det kommer nog alltid vara vårt problemmoment.
Gjorde en ny ingång på plan och ett superkort fritt följ för att få till det bra. Sen körde vi inkallande med ställande med kraftigt DK men det gick inte heller. Han saktade av lite men kom hela vägen fram. Jag gjorde om och då gick det mycket bättre.
Vi har fortfarande massor kvar att träna på i tvåan, det finns nästan inget moment som sitter. Det enda vi har någorlunda bra tävlingsmässigt är fjärren, hoppet och apporten. Resten är mest kaos.
Sen passade jag på att köra lite passivitetsträning medans Carro tränade Ebba och sen Sid, Sid är ju bara för söt alltså! Jäkla gosvalp! Jag håller på lär honom massa bus så Carro inte ska få de så lätt med honom =P
Sen släppte vi lös dom två damphundarna. Och den lilla minidampen fick busa med dom stora pojkarna. Träningssuget var inte alls på topp men jag ställde i alla fall upp en ruta och tränade lite. Första skicken är inte så bra och han flummar, men sen kommer han på rätt fort vad det är som gäller och går faktiskt jättebra. Vi kommer igen =) Den här gången ska jag inte förstöra rutan med krav och kommandon.
Det var faktiskt allt om dagens lydnadsträning, inlägget om sök blev ju desto längre. =P
Nu sover i alla fall hundarna gott, den ena i sängen och den andra på mattan under vardagsrumsbordet. Dom är ju förhärliga! För ett tag sen så låg dom och tuggade på ett varsit märgben, det ligger ju ett gäng sånna här i lägenheten. Så spanade dom samtidigt på varandra och med jämna mellanrum ställde dom sig upp och bytte ben =P den andra kan ju ha ett godare ben, man vet ju aldrig. Men aldrig nått gruff eller bråk, så skönt =)
Jag tänkte köra tävlingsmässig ingång på plan, fritt följ, läggande under gång och inkallande med ställande.
Ingången på plan gick jättebra, sen blev fritt följ precis som det brukar bli på tävling. SKIT! Han flöt ut, han nosade och gick i sin egen värld. Vi gjorde om ett par gånger sen bröt vi.
Läggande under gång gick över förväntan, vi kör det nån gång ibland och då går det oftast jättebra. Jag ska helt enkelt sluta träna det momentet så kanske det fungerar =P Nä jag vet inte, men ibland är det bara så klockrent och ibland går det SÅ sakta. Det kommer nog alltid vara vårt problemmoment.
Gjorde en ny ingång på plan och ett superkort fritt följ för att få till det bra. Sen körde vi inkallande med ställande med kraftigt DK men det gick inte heller. Han saktade av lite men kom hela vägen fram. Jag gjorde om och då gick det mycket bättre.
Vi har fortfarande massor kvar att träna på i tvåan, det finns nästan inget moment som sitter. Det enda vi har någorlunda bra tävlingsmässigt är fjärren, hoppet och apporten. Resten är mest kaos.
Sen passade jag på att köra lite passivitetsträning medans Carro tränade Ebba och sen Sid, Sid är ju bara för söt alltså! Jäkla gosvalp! Jag håller på lär honom massa bus så Carro inte ska få de så lätt med honom =P
Sen släppte vi lös dom två damphundarna. Och den lilla minidampen fick busa med dom stora pojkarna. Träningssuget var inte alls på topp men jag ställde i alla fall upp en ruta och tränade lite. Första skicken är inte så bra och han flummar, men sen kommer han på rätt fort vad det är som gäller och går faktiskt jättebra. Vi kommer igen =) Den här gången ska jag inte förstöra rutan med krav och kommandon.
Det var faktiskt allt om dagens lydnadsträning, inlägget om sök blev ju desto längre. =P
Nu sover i alla fall hundarna gott, den ena i sängen och den andra på mattan under vardagsrumsbordet. Dom är ju förhärliga! För ett tag sen så låg dom och tuggade på ett varsit märgben, det ligger ju ett gäng sånna här i lägenheten. Så spanade dom samtidigt på varandra och med jämna mellanrum ställde dom sig upp och bytte ben =P den andra kan ju ha ett godare ben, man vet ju aldrig. Men aldrig nått gruff eller bråk, så skönt =)
Sök- och lydnadsträning
Idag har jag, Carro, Fredrik och alla hundarna varit ute och tränat först sök och sedan lydnad.
Vi har ju börjat med kursen Dressyr och Eftersök B i skolan nu och där ska vi hela den här terminen träna sök och hela nästa träna spår. Med ett litet upphåll kring jul då vi ska gå in på tjänstehundar. Men målet med kusen är att utvecklas tillsammans med sin hund i både sök och spår. Superkul!
Så idag började vi på allvar med markeringsträning. Själva sökträningen har vi ju kört en del men det är ju så mycket annat som ska klaffa också mer än att hitta människorna i skogen.
Markering är ju det sätt som hunden visar att den hittat en människa på. Det finns två olika sätt att markera och det är med sökrulle eller med skall. Sen finns det olika typer av sökrulle också men det tänker jag inte gå in på för det är samma princip. Om hunden markerar med skall så ska den först hitta figuranten i skogen sen stanna där och skälla ihållande tills föraren hittar hunden och figuranten.
Använder man istället rulle som jag tänker göra så ska hunden när den hittat figuranten ta rullen, som hänger i ett halsband runt hundens hals, i munnen och springa tillbaka till föraren. Då vet föraren att hunden hittat någon och då kopplar man hunden så ska hunden visa vart figuranten är.
Jag har tidigare kört vanlig byteshandel/apporteringsträne med lösrulle på Trazzel. Som lösrulle funkar det utmärkt med en bit vattenslang. Den har Trazzel då fått hämta och kommit till mig med så har han fått belöning. Sen har jag gett rullen till olika personer som har fått hålla i den så har Trazzel fått gå och hämta den hos dom.
Men sen ska han ju även kunna visa vart figuranten är, det kallas påvis och det var det som jag och Carro började med idag.
Carro fick sitta som figurant helt synlig och jag skickade dit Trazzel och så fick han belöning. Jättesimpelt. Och så får man lägga in komandot Visa. Sen började vi baklängeskedja in markeringen.
Då fick Trazzel först springa till Carro, få en godis sen tog hon fram rullen så fick han den och då ropade jag på honom. När han sedan kom till mig så tog jag rullen och så "Varsågod visa" så fick han sin belöning ute hos Carro.
Sen utvecklade vi det ännu mer och han fick själv leta upp rullen hos Carro och ta den utan belöning först och sedan komma tillbaka till mig och lämna av rullen innan han fick visa.
När vi körde det första gången var det jättejobbigt för Trazzel, han sprang fram till Carro och ville ha godis och såg inte rullen så då kom han tillbaka till mig. Men hos mig hände det ju såklart ingenting, jag stod helt passiv och ville se hur han löste problemet själv. Det tog en jäkla tid, han stod bredvid mig jättelänge, sökte min hjälp flera gånger, han gick omkring bakom mig, tittade på Carro och ville ha mitt varsågod, men eftersom han inte var under något kommando så ville jag att han skulle ta eget intiativ och gå ut till Carro. Och tillslut så, tog han några försiktiga kliv mot Carros håll och insåg att det gick bra, då sprang han dit och tog rullen. DUKTIGA VOVVEN!
Sen körde vi en gång till som gick jättebra så då bröt vi. Nu är det bara att köra på på samma sätt och allt eftersom flytta ut figgen i skogen.
Efter det var det dags att köra systemövningar. För i sök ska ju hunden springa i ett visst mönster för att söka så effektivit som möjligt. Först skickar man den åt ett håll, sen går man fram och tar emot hunden typ 15 meter fram och så skickar man den på den andra sidan. Det är rätt svårt att förklara med ord, skulle ha haft en bild. Men, det är i alla fall bra att träna det här på öppen yta så att hunden får in det som rutin och kan det tills man kommer ut i skogen.
Jag ställde mig alltså mitt på appellplanen och hade Fredrik och Carro på en varsin sida. Jag började med att skicka Trazzel mot Fredrik, där fick han äta godis och samtidigt förflyttade jag mig framåt. Sen ropade jag in Trazzel och skickade honom mot Carro som flyttat med på den andra sidan. Väl hos Carro flyttade jag och Fredrik fram och så fortsätter man så. Det är bra träning både psykiskt och fysiskt för hunden. Och den här övningen gick jättebra, Trazzel är jätteduktig. Det är jag som är alldeles för osäker på sökträning och skulle behöva ha Carro bredvid mig på stigen som coachar mig när jag inte vet vad jag ska göra. För två gånger idag så stack Trazzel dit han inte skulle, jag började då ropa tillbaka honom men sen sprang han på figgen ändå och löste sina problem, där skulle jag ha låtit bli att ropa och belönat för att han faktiskt hittade en lösning. Det är ju det själva söket går ut på.
På måndag ska vi ut och köra sök hela dagen med skolan så det ska bli jättekul. Hoppas att vi kommer någon vart och får lite bra tips och råd. Jag och Trazzel planerar att utvecklas väldigt mycket inom sök den här terminen. Det känns som att vi är på rätt väg och han verkar tycka att det är roligt!
Nu blev det här ett jättelångt inlägg så jag får nog skriva om lydnaden i ett eget inlägg istället, annars kommer ingen orka läsa =P
Vi har ju börjat med kursen Dressyr och Eftersök B i skolan nu och där ska vi hela den här terminen träna sök och hela nästa träna spår. Med ett litet upphåll kring jul då vi ska gå in på tjänstehundar. Men målet med kusen är att utvecklas tillsammans med sin hund i både sök och spår. Superkul!
Så idag började vi på allvar med markeringsträning. Själva sökträningen har vi ju kört en del men det är ju så mycket annat som ska klaffa också mer än att hitta människorna i skogen.
Markering är ju det sätt som hunden visar att den hittat en människa på. Det finns två olika sätt att markera och det är med sökrulle eller med skall. Sen finns det olika typer av sökrulle också men det tänker jag inte gå in på för det är samma princip. Om hunden markerar med skall så ska den först hitta figuranten i skogen sen stanna där och skälla ihållande tills föraren hittar hunden och figuranten.
Använder man istället rulle som jag tänker göra så ska hunden när den hittat figuranten ta rullen, som hänger i ett halsband runt hundens hals, i munnen och springa tillbaka till föraren. Då vet föraren att hunden hittat någon och då kopplar man hunden så ska hunden visa vart figuranten är.
Jag har tidigare kört vanlig byteshandel/apporteringsträne med lösrulle på Trazzel. Som lösrulle funkar det utmärkt med en bit vattenslang. Den har Trazzel då fått hämta och kommit till mig med så har han fått belöning. Sen har jag gett rullen till olika personer som har fått hålla i den så har Trazzel fått gå och hämta den hos dom.
Men sen ska han ju även kunna visa vart figuranten är, det kallas påvis och det var det som jag och Carro började med idag.
Carro fick sitta som figurant helt synlig och jag skickade dit Trazzel och så fick han belöning. Jättesimpelt. Och så får man lägga in komandot Visa. Sen började vi baklängeskedja in markeringen.
Då fick Trazzel först springa till Carro, få en godis sen tog hon fram rullen så fick han den och då ropade jag på honom. När han sedan kom till mig så tog jag rullen och så "Varsågod visa" så fick han sin belöning ute hos Carro.
Sen utvecklade vi det ännu mer och han fick själv leta upp rullen hos Carro och ta den utan belöning först och sedan komma tillbaka till mig och lämna av rullen innan han fick visa.
När vi körde det första gången var det jättejobbigt för Trazzel, han sprang fram till Carro och ville ha godis och såg inte rullen så då kom han tillbaka till mig. Men hos mig hände det ju såklart ingenting, jag stod helt passiv och ville se hur han löste problemet själv. Det tog en jäkla tid, han stod bredvid mig jättelänge, sökte min hjälp flera gånger, han gick omkring bakom mig, tittade på Carro och ville ha mitt varsågod, men eftersom han inte var under något kommando så ville jag att han skulle ta eget intiativ och gå ut till Carro. Och tillslut så, tog han några försiktiga kliv mot Carros håll och insåg att det gick bra, då sprang han dit och tog rullen. DUKTIGA VOVVEN!
Sen körde vi en gång till som gick jättebra så då bröt vi. Nu är det bara att köra på på samma sätt och allt eftersom flytta ut figgen i skogen.
Efter det var det dags att köra systemövningar. För i sök ska ju hunden springa i ett visst mönster för att söka så effektivit som möjligt. Först skickar man den åt ett håll, sen går man fram och tar emot hunden typ 15 meter fram och så skickar man den på den andra sidan. Det är rätt svårt att förklara med ord, skulle ha haft en bild. Men, det är i alla fall bra att träna det här på öppen yta så att hunden får in det som rutin och kan det tills man kommer ut i skogen.
Jag ställde mig alltså mitt på appellplanen och hade Fredrik och Carro på en varsin sida. Jag började med att skicka Trazzel mot Fredrik, där fick han äta godis och samtidigt förflyttade jag mig framåt. Sen ropade jag in Trazzel och skickade honom mot Carro som flyttat med på den andra sidan. Väl hos Carro flyttade jag och Fredrik fram och så fortsätter man så. Det är bra träning både psykiskt och fysiskt för hunden. Och den här övningen gick jättebra, Trazzel är jätteduktig. Det är jag som är alldeles för osäker på sökträning och skulle behöva ha Carro bredvid mig på stigen som coachar mig när jag inte vet vad jag ska göra. För två gånger idag så stack Trazzel dit han inte skulle, jag började då ropa tillbaka honom men sen sprang han på figgen ändå och löste sina problem, där skulle jag ha låtit bli att ropa och belönat för att han faktiskt hittade en lösning. Det är ju det själva söket går ut på.
På måndag ska vi ut och köra sök hela dagen med skolan så det ska bli jättekul. Hoppas att vi kommer någon vart och får lite bra tips och råd. Jag och Trazzel planerar att utvecklas väldigt mycket inom sök den här terminen. Det känns som att vi är på rätt väg och han verkar tycka att det är roligt!
Nu blev det här ett jättelångt inlägg så jag får nog skriva om lydnaden i ett eget inlägg istället, annars kommer ingen orka läsa =P