Mer eftersök!
I helgen har vi varit i hälsingland och jagat älg. Det var två djur kvar att skjuta så vi passade på att åka hem då det antagligen skulle vara sista helgen med älgjakt nu.
Och ja, det var ju minst sagt en lyckad lördag! Vädret var hur fint som helst och vi var ute på pass framåt halv 9. Jag laddade bössan och satt stilla en stund tills ja ser nått komma i skogen bredvid oss. Det var till 90% säkerhet en älg, jag skymtade den och tog upp radion för att ropa till passgrannen att vara beredd.
Och precis samtidigt så smäller det på andra sidan om mig och det fälls en stor tjur. En liten stund senare skjuts det igen och då är det en kalv, men den sprang undan så då blev jag tillropad och fick förfrågan att gå eftersök.
Det är så roligt att dom verkligen satsar på mig och Trazzel när det gäller eftersöket. Dom gamla gubbarna tycker att det är jättekul att jag är spårintresserad och låter mig mer än gärna spåra och tycker att det är jättekul om vi får träna och verkar vilja att vi ska bli bra på eftersök. Och vi tackar självklart ja till alla chanser vi får för det kan ju inte bli bättre träning än att få spåra i skarpt läge.
Vi hittade inte skottplatsen riktigt så jag sneddade på med Trazzel mot där älgen borde ha gått och han hittade spåret jättefint. Han har fått ner tempot lite också och en bit fram stannade han och markerade rejält, så där låg det en del blod. Sen drog vi vidare in i skogen och vi var rätt övertygade om att älgen låg en bit in. Men vi spårade på och jag kände att nu har det gått ganska långt faktiskt.. Sen började Trazzel vinda lite och jag såg på honom att han kände nått i luften men han tog upp spåret igen och då säger det brak 30 meter framför oss och kalven far upp och springer iväg. Jäklar...
Men sån tur var hade vi löshund i bilen bara 50 meter bort som fick komma ut och då vart det ståndskall bara 100 meter in och några minuter senare så ramlade älgen. Jag, Trazzel och Lennart som gick med mig satt tysta i skogen och lyssnade på ståndskallet medans hundföraren smög iväg. Eller ja, jag och Lennart var tysta, Trazzel var så jäkla taggad och avundsjuk på den andra hunden som fick springa iväg så han pep mest hela tiden. Sen när han fick komma fram till älgen blev han glad.
Men när jag tog fram honom till älgens huvud så skällde han på, jättegrovt skall och jag taggade på honom som fasen. Så då diskuterade jag och Gunnar hur vida vi trodde att han skulle skälla skadad älg om vi släppt honom och jag tror att han gör det... Jag kan ju självklart inte vara helt hundra men jag misstänker att han skulle göra det. Och Gunnar trodde det han med, tydligen kände han nån med settrar som brukade köra eftersök och släppa på dom på skadat vilt och dom skällde älg och rev ner skadade rådjur. Så helt omöjligt är det ju inte.
Jag hade velat gå på lite mer älg med honom i skogen för att se hur han gör, antagligen så skällde han ju på älg förra helgen med Glenn när dom var ute. Så vi får väl se om vi vågar släppa honom efter ett eftersök nästa höst, för nu är ju älgjakten klar för år.
Så nu måste vi ju ut och lägga lite viltspår själva då eftersom det inte lär bli fler skarpa eftersök den här säsongen, vi måste ju hålla uppe spårandan så vi kan ut och tävla viltspår till våren!
Och ja, det var ju minst sagt en lyckad lördag! Vädret var hur fint som helst och vi var ute på pass framåt halv 9. Jag laddade bössan och satt stilla en stund tills ja ser nått komma i skogen bredvid oss. Det var till 90% säkerhet en älg, jag skymtade den och tog upp radion för att ropa till passgrannen att vara beredd.
Och precis samtidigt så smäller det på andra sidan om mig och det fälls en stor tjur. En liten stund senare skjuts det igen och då är det en kalv, men den sprang undan så då blev jag tillropad och fick förfrågan att gå eftersök.
Det är så roligt att dom verkligen satsar på mig och Trazzel när det gäller eftersöket. Dom gamla gubbarna tycker att det är jättekul att jag är spårintresserad och låter mig mer än gärna spåra och tycker att det är jättekul om vi får träna och verkar vilja att vi ska bli bra på eftersök. Och vi tackar självklart ja till alla chanser vi får för det kan ju inte bli bättre träning än att få spåra i skarpt läge.
Vi hittade inte skottplatsen riktigt så jag sneddade på med Trazzel mot där älgen borde ha gått och han hittade spåret jättefint. Han har fått ner tempot lite också och en bit fram stannade han och markerade rejält, så där låg det en del blod. Sen drog vi vidare in i skogen och vi var rätt övertygade om att älgen låg en bit in. Men vi spårade på och jag kände att nu har det gått ganska långt faktiskt.. Sen började Trazzel vinda lite och jag såg på honom att han kände nått i luften men han tog upp spåret igen och då säger det brak 30 meter framför oss och kalven far upp och springer iväg. Jäklar...
Men sån tur var hade vi löshund i bilen bara 50 meter bort som fick komma ut och då vart det ståndskall bara 100 meter in och några minuter senare så ramlade älgen. Jag, Trazzel och Lennart som gick med mig satt tysta i skogen och lyssnade på ståndskallet medans hundföraren smög iväg. Eller ja, jag och Lennart var tysta, Trazzel var så jäkla taggad och avundsjuk på den andra hunden som fick springa iväg så han pep mest hela tiden. Sen när han fick komma fram till älgen blev han glad.
Men när jag tog fram honom till älgens huvud så skällde han på, jättegrovt skall och jag taggade på honom som fasen. Så då diskuterade jag och Gunnar hur vida vi trodde att han skulle skälla skadad älg om vi släppt honom och jag tror att han gör det... Jag kan ju självklart inte vara helt hundra men jag misstänker att han skulle göra det. Och Gunnar trodde det han med, tydligen kände han nån med settrar som brukade köra eftersök och släppa på dom på skadat vilt och dom skällde älg och rev ner skadade rådjur. Så helt omöjligt är det ju inte.
Jag hade velat gå på lite mer älg med honom i skogen för att se hur han gör, antagligen så skällde han ju på älg förra helgen med Glenn när dom var ute. Så vi får väl se om vi vågar släppa honom efter ett eftersök nästa höst, för nu är ju älgjakten klar för år.
Så nu måste vi ju ut och lägga lite viltspår själva då eftersom det inte lär bli fler skarpa eftersök den här säsongen, vi måste ju hålla uppe spårandan så vi kan ut och tävla viltspår till våren!
Tävlingssugna!
Nu var det ett bra tag sedan jag tränade lydnad. La det på hyllan i höstas när vi började med sökträningen i skolan. Och sen har jakten kommit ivägen så varken tid eller lust har funnits till lydnadsträning.
Men nu börjar lusten vakna upp igen. Och jag märker på Trazzel att han är träningssugen. Han får sina ryck och går fot och testar olika tricks och vill hitta på saker, han vill jobba. Och då tänds jag också när jag märker hur taggad han är.
Men jag har ju rätt svårt att träna bara för tränandets skulle, jag vill ju tävla! Och vill gärna ha en tävling som mål för att få motivation till att träna. Så jag funderar starkt på att anmäla till en tävling i Januari eller Februari... Antagligen Februari eftersom vi har Agilitykursen i Januari som jag vill lägga mycket fokus på.
Den 20 februari är det tävling i Kristinehamn.. funderar starkt på den, då har jag över två månader på mig att träna och det känns ganska lagomt. Men ja, vi får väl se! Jag ska fundera lite till innan jag anmäler mig. Men det vore riktigt roligt. Och det är faktiskt kul att äntligen få träna till tvåan, jag är så trött på att traggla ettans moment så nu ska det bli kul att sätta igång igen.
Borde skriva lite träningsplaner och belöningskriterier speciellt till inkallande med ställande, som är det svåraste för mig just nu för jag känner att jag kommer verkligen inte vidare. Jag måste verkligen sätta mig ner och fundera ut en metod sen köra stenhårt på den och verkligen vara konsekvent.
Ja, vi får väl se, jag är sjukt taggad till agilitykursen och längtar till agilitysäsongen drar igång på riktigt för då är det vi som ska ut på tävlingsbanan!
Men nu börjar lusten vakna upp igen. Och jag märker på Trazzel att han är träningssugen. Han får sina ryck och går fot och testar olika tricks och vill hitta på saker, han vill jobba. Och då tänds jag också när jag märker hur taggad han är.
Men jag har ju rätt svårt att träna bara för tränandets skulle, jag vill ju tävla! Och vill gärna ha en tävling som mål för att få motivation till att träna. Så jag funderar starkt på att anmäla till en tävling i Januari eller Februari... Antagligen Februari eftersom vi har Agilitykursen i Januari som jag vill lägga mycket fokus på.
Den 20 februari är det tävling i Kristinehamn.. funderar starkt på den, då har jag över två månader på mig att träna och det känns ganska lagomt. Men ja, vi får väl se! Jag ska fundera lite till innan jag anmäler mig. Men det vore riktigt roligt. Och det är faktiskt kul att äntligen få träna till tvåan, jag är så trött på att traggla ettans moment så nu ska det bli kul att sätta igång igen.
Borde skriva lite träningsplaner och belöningskriterier speciellt till inkallande med ställande, som är det svåraste för mig just nu för jag känner att jag kommer verkligen inte vidare. Jag måste verkligen sätta mig ner och fundera ut en metod sen köra stenhårt på den och verkligen vara konsekvent.
Ja, vi får väl se, jag är sjukt taggad till agilitykursen och längtar till agilitysäsongen drar igång på riktigt för då är det vi som ska ut på tävlingsbanan!
Planer 2010
Nu är det inte långt kvar tills jag och Trazzel ska iväg på Agilitykurs. Den 16-17 Januari kommer vi tillbringa i Örebro och gå Agility Fondations för instruktören Fanny Gott. http://klickerklok.se
Carro och Sid kommer också vara med och jag verkligen toklängtar. En hel helg med agility tillsammans med Carro, det kan ju inte bli så mycket bättre =)
Så vill vi ju såklart gå eftersökskurs också! Att vara utbildade till ett riktigt eftersöksekipage vore otroligt kul och det känns helt klart som att vi klarar av det. Sen ska vi även satsa på viltspårschampionatet och att komma vidare i lydnadsklass 2. Agilitytävlingsdebut är något jag vill hinna med och kanske starta en sökappell, vem vet.
Planerna är många för 2010, vi får väl se hur mycket vi hinner med!
Carro och Sid kommer också vara med och jag verkligen toklängtar. En hel helg med agility tillsammans med Carro, det kan ju inte bli så mycket bättre =)
Foto: http://akp.blogg.se
Sen är vi otroligt sugna på att gå några andra kurser också. Jag såg att Canis har elitgrupp i Sök i Järvsö till sommaren, 4 helger med både sök, lydnad och uppletande. Det vore hur kul som helst men den kursen kändes väldigt dyr då jag fortfarande är osäker på om sök är rätt tävlingsgren för oss.
Men det var även lydnadsläger i 4 dagar som kändes betydligt mer lockande och det var i en rimligare prisklass, det skulle nog ge jättemycket att gå den kursen.Så vill vi ju såklart gå eftersökskurs också! Att vara utbildade till ett riktigt eftersöksekipage vore otroligt kul och det känns helt klart som att vi klarar av det. Sen ska vi även satsa på viltspårschampionatet och att komma vidare i lydnadsklass 2. Agilitytävlingsdebut är något jag vill hinna med och kanske starta en sökappell, vem vet.
Planerna är många för 2010, vi får väl se hur mycket vi hinner med!
Eftersök
Nu i helgen så har jag varit hemma i hälsingland och jagat älg och självklart är ju Trazzel med på det också. Han är ju med på de mesta som jag gör så det är ju klart han ska ligga med på pass när man jagar älg också.
På lördagen så var det äckligt väder och regnade hela förmiddagen. Och passet jag satt på var alldeles vid vägen så Trazzel fick faktiskt ligga i bilen, han hade det mycket skönare där. När det gått ett par timmar så hördes en smäll och det ropades på radion att en kalv var påskjuten.
Sen blev det samling och vi åkte dit. Väl där får vi höra att det eventuellt var en bom för skytten hade hittat kulan i ett träd. Men sen kollade dom vidare och då hittades både hår och blod på skottplatsen så då fick vi förfrågan att gå eftersök. Självklart ställde vi upp på det!
Fram och titta på skottplatsen sen på med spårlina och ut med Trazzel. Han var otroligt ivrig och visste direkt vad vi höll på med, han stod och gnällde innan vi satte igång och spårade. Men bara han gick på spåret så lugnade han sig direkt och höll ett jättefint tempo hela tiden. Vi hittade mer blod och han stannde till flera gånger och nosade extra där. Efter en bit så stannade han till och lyfte näsan högt som tusan. Han gick en bit åt vad som kändes som fel håll och stod och vädrade massor. Jag tänkte direk att "där är älgen, endera så ligger den död eller så står den där inne". Så jag tog tillbaka honom på spåret och han satte ner näsan igen och de bar av en bit till in i skogen och där låg ju älgen!
En toklycklig hund en en superstolt matte kom fram till en död kalv som jag senare fick ta ur. Och Trazzel fick såklart tugga massa på älgen och fick en välförtjänt köttbit när vi tagit ur den.
Igår, på söndagen så hände det igen. Ännu en kalv var påskjuten och hade gått undan. Hundföraren som skjutit märkte ut skottplatsen och lämnade sedan över till oss. Vi hittade hår på skottplatsen och misstänkte en hög touch av kalven. Men den här gången var de så pass att det var två kalvar som hade gått omkring där så det fanns två spår. Och inget blod alls..
Det var ett svårare läge och Trazzel flackade endel i början och tappade spåret ett par gånger. Men sen gick vi på det längre in i skogen och då spårade han jättefint ett bra tag. Vi såg båda kalvspåren flera gånger och visste att vi var på rätt väg. Efter cirka 400 meter så hade vi fortfarande inte sett något blod alls och inga som helst tecken på att kalven var nå vidare skadad. Så då bestämde vi oss för att släppa på älghunden istället och se vad som hände.
Älghunden sprang ungefär 500 meter bort från oss innan det blev ståndskall så där var kalvarna.
Så ännu en lyckad spårning av min duktiga hund som nu spårat tre dar i rad.
Båda kalvarna blev skjutna och Trazzel fick såklart fram och tugga på den ena. Han klättrade nästan in i älgen och blodade ner båda frambenen helt och hållet, all den vita fina pälsen var alldeles röd så vi fick gå ner till älven och bada lite innan han fick hoppa in i bilen igen.
Jag är så stolt över Trazzel och det har varit så kul att få göra riktiga eftersök, även om det inte är något man hoppas på att göra så har det verkligen varit givande upplevelse för oss alla inblandade. Med gissningar om vart skotten suttit, kolla på blod för att se var de kommer ifrån och kolla på hår för att gissa var på kroppen det suttit. Väldigt lärorikt och mycket intressant. Och jäklar vilken trött hund jag har haft efter dom här dagarna. Mycket jobb och mycket nya intryck för honom. Verkligen SUPERKUL!
Jag är SÅ nöjd med helgen, trots att jag inte fick skjuta eller ens se en enda levande älg, men det här var nog till och med bättre än det =)
På lördagen så var det äckligt väder och regnade hela förmiddagen. Och passet jag satt på var alldeles vid vägen så Trazzel fick faktiskt ligga i bilen, han hade det mycket skönare där. När det gått ett par timmar så hördes en smäll och det ropades på radion att en kalv var påskjuten.
Sen blev det samling och vi åkte dit. Väl där får vi höra att det eventuellt var en bom för skytten hade hittat kulan i ett träd. Men sen kollade dom vidare och då hittades både hår och blod på skottplatsen så då fick vi förfrågan att gå eftersök. Självklart ställde vi upp på det!
Fram och titta på skottplatsen sen på med spårlina och ut med Trazzel. Han var otroligt ivrig och visste direkt vad vi höll på med, han stod och gnällde innan vi satte igång och spårade. Men bara han gick på spåret så lugnade han sig direkt och höll ett jättefint tempo hela tiden. Vi hittade mer blod och han stannde till flera gånger och nosade extra där. Efter en bit så stannade han till och lyfte näsan högt som tusan. Han gick en bit åt vad som kändes som fel håll och stod och vädrade massor. Jag tänkte direk att "där är älgen, endera så ligger den död eller så står den där inne". Så jag tog tillbaka honom på spåret och han satte ner näsan igen och de bar av en bit till in i skogen och där låg ju älgen!
En toklycklig hund en en superstolt matte kom fram till en död kalv som jag senare fick ta ur. Och Trazzel fick såklart tugga massa på älgen och fick en välförtjänt köttbit när vi tagit ur den.
Igår, på söndagen så hände det igen. Ännu en kalv var påskjuten och hade gått undan. Hundföraren som skjutit märkte ut skottplatsen och lämnade sedan över till oss. Vi hittade hår på skottplatsen och misstänkte en hög touch av kalven. Men den här gången var de så pass att det var två kalvar som hade gått omkring där så det fanns två spår. Och inget blod alls..
Det var ett svårare läge och Trazzel flackade endel i början och tappade spåret ett par gånger. Men sen gick vi på det längre in i skogen och då spårade han jättefint ett bra tag. Vi såg båda kalvspåren flera gånger och visste att vi var på rätt väg. Efter cirka 400 meter så hade vi fortfarande inte sett något blod alls och inga som helst tecken på att kalven var nå vidare skadad. Så då bestämde vi oss för att släppa på älghunden istället och se vad som hände.
Älghunden sprang ungefär 500 meter bort från oss innan det blev ståndskall så där var kalvarna.
Så ännu en lyckad spårning av min duktiga hund som nu spårat tre dar i rad.
Båda kalvarna blev skjutna och Trazzel fick såklart fram och tugga på den ena. Han klättrade nästan in i älgen och blodade ner båda frambenen helt och hållet, all den vita fina pälsen var alldeles röd så vi fick gå ner till älven och bada lite innan han fick hoppa in i bilen igen.
Jag är så stolt över Trazzel och det har varit så kul att få göra riktiga eftersök, även om det inte är något man hoppas på att göra så har det verkligen varit givande upplevelse för oss alla inblandade. Med gissningar om vart skotten suttit, kolla på blod för att se var de kommer ifrån och kolla på hår för att gissa var på kroppen det suttit. Väldigt lärorikt och mycket intressant. Och jäklar vilken trött hund jag har haft efter dom här dagarna. Mycket jobb och mycket nya intryck för honom. Verkligen SUPERKUL!
Jag är SÅ nöjd med helgen, trots att jag inte fick skjuta eller ens se en enda levande älg, men det här var nog till och med bättre än det =)
Anlagsprov i Viltspår!
I fredags skulle dom som läser Dressyr och Eftersök C i vår klass iväg och lägga viltspår och några få personer skulle få gå anlagsprov eftersom vi hade en domare med. En av dessa personer var jag. Fast ja, det var ju Trazzel som skulle gå spåret då såklart. Och sen var det Hanna i min klass med sin pudel som skulle gå anlagsprov.
Jag var toknervös, sist vi spårade så gick det ju dåligt på det första spåret och bra på det andra så jag var jätterädd att han skulle flumma massa. Men medans de andra i klassen gick sina viltspår passade jag på att gå ett kort personspår med några vinklar med Trazzel och då gick det kanon. Det kändes bra.
Jag var verkligen supernervös inför provet och vi bestämde att Hanna skulle gå först. Det tog jättelång tid och vi blev rädda att hon inte klarat det, men sen kom hon tillbaka nöjd och glad och det hade gått jättebra. Då var de vår tur...
Domaren som hette Lars sa till mig "Nu när jag gick med Hanna så såg vi två rådjur springa över ditt spår"... SHIT, tänkte jag. Hur fan ska det gå. Vi som jagar rådjur. Trazzel kommer dra direkt! Det var de anlagsprovet..
Men man ska inte ha så låga förhoppningar tydligen.. Trazzel tog spårstarten jättefint och likaså de första vinklarna. Sen kom vi på de färska rådjursspåren och han vill ju såklart iväg på dom men snurrade en massa och vi hittade tillbaka till det urspungliga spåret och fortsatte. Sen hade dom jävlarna gått över spåret en gång till och då ville Trazzel iväg längre och blev jätteförvirrad. Men även där tog jag tillbaka honom och han hittade rätt spår och fortsatte fram till klöven som inte låg allt för långt bort. DUKTIGA HUND! Och markeringen av klöven behöver man ju inte tveka på då han vägrar släppa taget om den =P
Så vi blev godkända och fick jättefin kritik. 14 minuter tog det och tempot var jättebra. Jag flög inte som någon vante efter och det är alltid positivt.
Så nu siktar vi på öppenklass till våren och sedan på ett championat, självklart =)
Jag var toknervös, sist vi spårade så gick det ju dåligt på det första spåret och bra på det andra så jag var jätterädd att han skulle flumma massa. Men medans de andra i klassen gick sina viltspår passade jag på att gå ett kort personspår med några vinklar med Trazzel och då gick det kanon. Det kändes bra.
Jag var verkligen supernervös inför provet och vi bestämde att Hanna skulle gå först. Det tog jättelång tid och vi blev rädda att hon inte klarat det, men sen kom hon tillbaka nöjd och glad och det hade gått jättebra. Då var de vår tur...
Domaren som hette Lars sa till mig "Nu när jag gick med Hanna så såg vi två rådjur springa över ditt spår"... SHIT, tänkte jag. Hur fan ska det gå. Vi som jagar rådjur. Trazzel kommer dra direkt! Det var de anlagsprovet..
Men man ska inte ha så låga förhoppningar tydligen.. Trazzel tog spårstarten jättefint och likaså de första vinklarna. Sen kom vi på de färska rådjursspåren och han vill ju såklart iväg på dom men snurrade en massa och vi hittade tillbaka till det urspungliga spåret och fortsatte. Sen hade dom jävlarna gått över spåret en gång till och då ville Trazzel iväg längre och blev jätteförvirrad. Men även där tog jag tillbaka honom och han hittade rätt spår och fortsatte fram till klöven som inte låg allt för långt bort. DUKTIGA HUND! Och markeringen av klöven behöver man ju inte tveka på då han vägrar släppa taget om den =P
Så vi blev godkända och fick jättefin kritik. 14 minuter tog det och tempot var jättebra. Jag flög inte som någon vante efter och det är alltid positivt.
Så nu siktar vi på öppenklass till våren och sedan på ett championat, självklart =)