Trazzel

Glömde ju att berätta om apporteringsträningen idag. Rikard hade med sin wacthel som redan kan det där med apportering så vi tänkte att vi skulle titta på honom. Eller mest att Trazzel skulle få titta på Frodo och se att man faktiskt kan bära fåglar också.

Men det gick väl sådär måste jag säga. Frodo var jätteduktig och hämtade både fasan och skata. Trazzel var skeptisk och ville inte ta fågel när han satt still och jag hade den i handen. Men när jag kastade iväg den så sprang han faktiskt och plockade upp den. Men istället för att komma in med den så ruskade han på den och försökte döda den en gång till =P men han kom faktiskt tillbaka och jag fick han att släppa och bära den litegrann. Och det är ju stort framsteg motför tidigare då han aldrig velat ta någon fågel i munnen. Så ja, det blir väl att fortsätta jobba på det, det kan ju inte vara omöjligt.

Jag måste ju bara kopiera lite text ur Carros blogg och visa er kära läsare:

"Trazzel tyckte väl fågelapportering var lite mer ok, men han tog det dör med "plocka" lite väl ordagrant för han ruskade så fjädrarna flög åt alla håll. Fasanen var verkligen en plockad fasan efter Trazzels behandling. Något att jobba på för Lina, jag hoppas hon kommer ihåg vilka problem hon hade med apportbockar och metallapporter i början och de apporteringarna är hur fina som helst nu. Allt går med den hunden, men det krävs massa jobb. Jag kommer i alla fall aldrig sluta imponeras av Lina och hennes ihärdiga tålamod, jag hade nog tagit till stekpannan för länge sen ;) (jargong) Han är en riktigt cool hund Trazzel, skithäftig rent ut sagt. Har ni aldrig träffat en långhårig vorsteh ska ni försöka göra det, i alla fall om alla är som Trazzel.

Idag låg han i Linas knä hela lunchen och han är väl sisådär 75 cm hög... Så han är gullig också, fast vi retades lite med honom."

Och vet ni vad, det är inte första gången hon skriver så fina ord om oss heller. Och jag blir lika överlycklig och rörd varje gång! Och ja, man glömmer nog hur mycket man faktiskt jobbat med honom. Speciellt med den där jäkla apporteringen, för ett år sedan hade han i princip ALDRIG apporterat någonting. Han ville för allt i världen inte stoppa in nått alls i munnen. Och nu kan jag stolt säga att jag har skitsnygga apporteringar på tamefasen allt från apportbockar och dummys till mobiltelefoner, bordsknivar och plastflaskor. Ja det mesta faktiskt. Utom fåglar, så de borde väl fanimej inte vara omöjligt det heller!

Så måste jag ju bara berätta en till sak också. Carro har ju en blandis med bordercollie, labbe och schäfer, och vi tänkte att det är väl dags att se om hon har några retrivergener i sig. Så vi skulle såklart testa fågelapporteringen med henne också. Men eftersom Carro tyckte fågeln va så äcklig så fick jag köra med henne =P
Jag satte ner Ebba och höll fram fågel, sa håll och vad tror ni inte hunden gör? Ja inte höll hon iaf =P Hon luktade på fågeln, sen vände hon som om och gick iväg och kräktes =O Matte är vegetarian, vet inte om det har nån inverkan på hunden? =P Men roligt var det iaf. Och nä, vi lyckades inte få henne att bära någon fågel heller. Så det var ingen bra apporteringsdag för oss.