Debuten som blev en flopp
Istället för att skriva ett helt nytt inlägg om tävlingen så kopierar jag bara det som finns i min blogg, utefall ni missat det. Det här var alltså skrivet i lördagskväll:
20 över 3 i morse ringde min klocka, jag var helt borta och en massa konstiga drömmar for genom huvudet på mig. Upp och göra matsäck och göra sig i ordning, och helt otroligt så kom vi faktiskt iväg halv 5 som planerat =O Bra där!!
Och på vägen var det absolut ingen trafik alls så det gick att ligga på jättebra och vi hann med att se både en älg, några rådjur, rävar, tranor och grågäss.
Men när vi inte kommit allt för långt så skulle Glenn stanna och fixa nått under motorhuven och vet ni vad som hände då? Jo motorhuven gick inte att stänga, vadå chockad man blir när det inte går att slå igen den, det ska väl alltid gå? Nä då, då hade det lossnat en fjäder till låsningen. Jättejobbigt var det och vi fick åka med en halvt öppen motorhuv och vara rädd att den skulle flyga upp. Mindre kul =/
Men fram kom vi, och i tid minsann =P 1 timme och 45 minuter innan tävlingen =P Man ska ju vara ute i tid. Så då tog vi en promenad med hunden som fick dampa av sig. Gjorde ett läggande bara för att, som blev SKITSNYGGT! Sen for vi iväg och hämtade frysen som nu står och håller på blir kall i vårt kök. Spännande sen att se om all hundmat får plats =P
Sen var de då dags för tävling. Mariestads brukshundklubb var jättefin och vi gick in och satte oss. Det visade sig att det bara var 4 tävlanden i rapport och inte 6 som det stått på pm:et. Men det var ju bara bra tyckte vi =P sen blev det lottning och vi fick startnummer 3, vilket kändes jättebra, speciellt till lydnaden då jag inte vill komma in först. Och med två hundar före i rapporten borde funka bra tänkte vi.
Så bar det av ut i skogen och våra mottävlanden var 1 Aussie och två Flatcoated Retriver, en brun och en svart. Så var tävlingen igång. Trazzel låg tyst på sin plats när vi gick iväg och pratade med domarna och sen gick Glenn ut till B-stationen med honom.
Sen blev det en liten stunds väntan och jag var toknervös, men det var ändå kul att det var igång nu. Pratade lite med dom andra tävlande och dom hade tydligen problem med att sina hundar inte ville springa så dom var väldigt osäkra på hur det skulle gå. Jag däremot var ju inte ett dugg osäker på att han inte skulle springa, snarare att han skulle skrika på framföringen, det var min största rädsla.
Sen blev det dags för start. Tiden var inne och den första hunden hade gått. Trodde vi. Men den kom aldrig. Sen var det dags för hund nummer 2 och den kom. Då var det Trazzels tur och jag stod och väntade med spänning när dom sa att om 30 sekunder så är det hans tur. Sen började klockan ticka, en halv minut hade gått, en minut hade gått, en och en halv hade gått, två minuter hade gått och mitt hopp sjönk totalt. Han kommer inte. Precis då får jag sms av Glenn där det står att han inte gick.
Vilken chock! Det var nått som jag var helt oförberedd på. Det fanns inte ens med i min tanke att han kanske inte skulle vilja springa. Det om nått var det enda jag var säker på att han skulle göra idag. Allt annat skulle kunna skita sig men INTE det. Men så går det kanske om man är för säker på nått? Jag vet inte.
Hund nummer 4 kom iaf och då var det dags att skicka tillbaka dom två hundarna som var på vår station. Men nä, dom ville inte. En sträcka räckte tyckte dom. Så ingen av oss 4 som var med klarade oss. Jättetråkigt faktiskt. Jag som hade sett fram emot en tuff tävling med jämna tider och duktiga hundar och att lydnaden skulle vara avgörande. Men nä, tävligen fick ett abrupt slut istället och vi bestämde oss för att åka hem.
Så redan vid 11 var vi tillbaka i Karlstad där vi stannade på mackedonken, men ingen av oss hade någon vidare matlust. Sen åkte vi ut i skogen en sväng och skulle testa honom igen, då gick han klockrent på appellsträckan men sen när jag skulle göra ett till skick så ville han inte då heller. Så nu måste jag verkligen sätta mig ner och tänka ut en bra plan för hur jag ska göra om han inte vill gå. Ett problem som jag aldrig trodde skulle uppstå.
Så ja, nu är vi ju hemma som sagt. Frysen är uppburen och står i köket. Hunden sover. Och vi har sovit igen lite tid som vi missade inatt. Jätteskönt! Var SÅ trött på vägen hem. Nu ska vi käka lite middag sen blir det slappa resten av kvällen. Kolla på Robinson och bara ta de lugnt!
MEN, för att se till det positiva så hade Glenn en superbra framföring innan han skulle skicka, som vi till och med fick beröm av domaren för. Och Trazzel betedde sig exemplariskt bland dom andra hundarna och var jätteduktig när han låg på sin plats och så fast vi gick iväg. Och så regnade det inte heller =P Och nu vet vi ju precis hur en rapporttävling går till så då kanske man inte är lika nervös nästa gång.
20 över 3 i morse ringde min klocka, jag var helt borta och en massa konstiga drömmar for genom huvudet på mig. Upp och göra matsäck och göra sig i ordning, och helt otroligt så kom vi faktiskt iväg halv 5 som planerat =O Bra där!!
Och på vägen var det absolut ingen trafik alls så det gick att ligga på jättebra och vi hann med att se både en älg, några rådjur, rävar, tranor och grågäss.
Men när vi inte kommit allt för långt så skulle Glenn stanna och fixa nått under motorhuven och vet ni vad som hände då? Jo motorhuven gick inte att stänga, vadå chockad man blir när det inte går att slå igen den, det ska väl alltid gå? Nä då, då hade det lossnat en fjäder till låsningen. Jättejobbigt var det och vi fick åka med en halvt öppen motorhuv och vara rädd att den skulle flyga upp. Mindre kul =/
Men fram kom vi, och i tid minsann =P 1 timme och 45 minuter innan tävlingen =P Man ska ju vara ute i tid. Så då tog vi en promenad med hunden som fick dampa av sig. Gjorde ett läggande bara för att, som blev SKITSNYGGT! Sen for vi iväg och hämtade frysen som nu står och håller på blir kall i vårt kök. Spännande sen att se om all hundmat får plats =P
Sen var de då dags för tävling. Mariestads brukshundklubb var jättefin och vi gick in och satte oss. Det visade sig att det bara var 4 tävlanden i rapport och inte 6 som det stått på pm:et. Men det var ju bara bra tyckte vi =P sen blev det lottning och vi fick startnummer 3, vilket kändes jättebra, speciellt till lydnaden då jag inte vill komma in först. Och med två hundar före i rapporten borde funka bra tänkte vi.
Så bar det av ut i skogen och våra mottävlanden var 1 Aussie och två Flatcoated Retriver, en brun och en svart. Så var tävlingen igång. Trazzel låg tyst på sin plats när vi gick iväg och pratade med domarna och sen gick Glenn ut till B-stationen med honom.
Sen blev det en liten stunds väntan och jag var toknervös, men det var ändå kul att det var igång nu. Pratade lite med dom andra tävlande och dom hade tydligen problem med att sina hundar inte ville springa så dom var väldigt osäkra på hur det skulle gå. Jag däremot var ju inte ett dugg osäker på att han inte skulle springa, snarare att han skulle skrika på framföringen, det var min största rädsla.
Sen blev det dags för start. Tiden var inne och den första hunden hade gått. Trodde vi. Men den kom aldrig. Sen var det dags för hund nummer 2 och den kom. Då var det Trazzels tur och jag stod och väntade med spänning när dom sa att om 30 sekunder så är det hans tur. Sen började klockan ticka, en halv minut hade gått, en minut hade gått, en och en halv hade gått, två minuter hade gått och mitt hopp sjönk totalt. Han kommer inte. Precis då får jag sms av Glenn där det står att han inte gick.
Vilken chock! Det var nått som jag var helt oförberedd på. Det fanns inte ens med i min tanke att han kanske inte skulle vilja springa. Det om nått var det enda jag var säker på att han skulle göra idag. Allt annat skulle kunna skita sig men INTE det. Men så går det kanske om man är för säker på nått? Jag vet inte.
Hund nummer 4 kom iaf och då var det dags att skicka tillbaka dom två hundarna som var på vår station. Men nä, dom ville inte. En sträcka räckte tyckte dom. Så ingen av oss 4 som var med klarade oss. Jättetråkigt faktiskt. Jag som hade sett fram emot en tuff tävling med jämna tider och duktiga hundar och att lydnaden skulle vara avgörande. Men nä, tävligen fick ett abrupt slut istället och vi bestämde oss för att åka hem.
Så redan vid 11 var vi tillbaka i Karlstad där vi stannade på mackedonken, men ingen av oss hade någon vidare matlust. Sen åkte vi ut i skogen en sväng och skulle testa honom igen, då gick han klockrent på appellsträckan men sen när jag skulle göra ett till skick så ville han inte då heller. Så nu måste jag verkligen sätta mig ner och tänka ut en bra plan för hur jag ska göra om han inte vill gå. Ett problem som jag aldrig trodde skulle uppstå.
Så ja, nu är vi ju hemma som sagt. Frysen är uppburen och står i köket. Hunden sover. Och vi har sovit igen lite tid som vi missade inatt. Jätteskönt! Var SÅ trött på vägen hem. Nu ska vi käka lite middag sen blir det slappa resten av kvällen. Kolla på Robinson och bara ta de lugnt!
MEN, för att se till det positiva så hade Glenn en superbra framföring innan han skulle skicka, som vi till och med fick beröm av domaren för. Och Trazzel betedde sig exemplariskt bland dom andra hundarna och var jätteduktig när han låg på sin plats och så fast vi gick iväg. Och så regnade det inte heller =P Och nu vet vi ju precis hur en rapporttävling går till så då kanske man inte är lika nervös nästa gång.
Kommentarer
Trackback