Trazzel

Nu i helgen så har jag varit hemma i hälsingland och jagat älg och självklart är ju Trazzel med på det också. Han är ju med på de mesta som jag gör så det är ju klart han ska ligga med på pass när man jagar älg också.

På lördagen så var det äckligt väder och regnade hela förmiddagen. Och passet jag satt på var alldeles vid vägen så Trazzel fick faktiskt ligga i bilen, han hade det mycket skönare där. När det gått ett par timmar så hördes en smäll och det ropades på radion att en kalv var påskjuten.

Sen blev det samling och vi åkte dit. Väl där får vi höra att det eventuellt var en bom för skytten hade hittat kulan i ett träd. Men sen kollade dom vidare och då hittades både hår och blod på skottplatsen så då fick vi förfrågan att gå eftersök. Självklart ställde vi upp på det!

Fram och titta på skottplatsen sen på med spårlina och ut med Trazzel. Han var otroligt ivrig och visste direkt vad vi höll på med, han stod och gnällde innan vi satte igång och spårade. Men bara han gick på spåret så lugnade han sig direkt och höll ett jättefint tempo hela tiden. Vi hittade mer blod och han stannde till flera gånger och nosade extra där. Efter en bit så stannade han till och lyfte näsan högt som tusan. Han gick en bit åt vad som kändes som fel håll och stod och vädrade massor. Jag tänkte direk att "där är älgen, endera så ligger den död eller så står den där inne". Så jag tog tillbaka honom på spåret och han satte ner näsan igen och de bar av en bit till in i skogen och där låg ju älgen!

En toklycklig hund en en superstolt matte kom fram till en död kalv som jag senare fick ta ur. Och Trazzel fick såklart tugga massa på älgen och fick en välförtjänt köttbit när vi tagit ur den.


Igår, på söndagen så hände det igen. Ännu en kalv var påskjuten och hade gått undan. Hundföraren som skjutit märkte ut skottplatsen och lämnade sedan över till oss. Vi hittade hår på skottplatsen och misstänkte en hög touch av kalven. Men den här gången var de så pass att det var två kalvar som hade gått omkring där så det fanns två spår. Och inget blod alls..

Det var ett svårare läge och Trazzel flackade endel i början och tappade spåret ett par gånger. Men sen gick vi på det längre in i skogen och då spårade han jättefint ett bra tag. Vi såg båda kalvspåren flera gånger och visste att vi var på rätt väg. Efter cirka 400 meter så hade vi fortfarande inte sett något blod alls och inga som helst tecken på att kalven var nå vidare skadad. Så då bestämde vi oss för att släppa på älghunden istället och se vad som hände.

Älghunden sprang ungefär 500 meter bort från oss innan det blev ståndskall så där var kalvarna.

Så ännu en lyckad spårning av min duktiga hund som nu spårat tre dar i rad.

Båda kalvarna blev skjutna och Trazzel fick såklart fram och tugga på den ena. Han klättrade nästan in i älgen och blodade ner båda frambenen helt och hållet, all den vita fina pälsen var alldeles röd så vi fick gå ner till älven och bada lite innan han fick hoppa in i bilen igen.


Jag är så stolt över Trazzel och det har varit så kul att få göra riktiga eftersök, även om det inte är något man hoppas på att göra så har det verkligen varit givande upplevelse för oss alla inblandade. Med gissningar om vart skotten suttit, kolla på blod för att se var de kommer ifrån och kolla på hår för att gissa var på kroppen det suttit. Väldigt lärorikt och mycket intressant. Och jäklar vilken trött hund jag har haft efter dom här dagarna. Mycket jobb och mycket nya intryck för honom. Verkligen SUPERKUL!

Jag är SÅ nöjd med helgen, trots att jag inte fick skjuta eller ens se en enda levande älg, men det här var nog till och med bättre än det =)