Trazzel

Ikväll åker vi mot Fjugesta och i morgon är det dags för Agilitykurs, spännande!

Det ska bli jätteroligt men jag är toknervös. Hoppas att Trazzelfjanten sköter sig och att vi får en givande helg tillsammans.

Kameran följer såklart med så har ni tur kanske det kommer lite bilder sen.

Håll tummar och tassar för att det kommer gå bra i helgen nu!

Jag mailade ordförande i vorstehklubben angående viltspårschampionatet och fick ett långt och utförligt svar redan idag.Tyvärr var inte svaret speciellt positivt.

Jag fick även med ett bifogat utdrag ur protokollet som gällde viltspårschampionatet och kunde själv läsa vad de kommit fram till.

Dom som sitter i styrelsen för vorstehklubben (antar jag att det är) konstaterade att viltspårsprovet inte var speciellt likt ett vanligt eftersök och röstade sedan om det, där 12 röstade nej och 7 ja. Alltså ville de inte att vi ska ansöka om att få ta viltspårschampionat. Så frågan avslogs.

Utdrag ut protokollet:

"Det är idag totalt 232 raser i SKKs lista som kan erövra Svenskt Viltspårchampionat, många jakthundsraser förstås, men även raser såsom Chihuahua, Mexikansk nakenhund, Papillon, Grand Danois, Yorkshireterrier (se sid. 79-81 i SKKs Utställnings- och championatbestämmelser från 1/1 2008). Det är mot bakgrund av detta som det ter sig förvånande att inte våra raser också kan bli Viltspårchampions.

Våra hundraser inom SVK är jakthundsraser, vi framhåller och värnar om hundarna som allround och det ingår t.ex. i SJCh kraven att ha ett godkänt viltspårsprov.

Våra hundar är ypperliga att använda för eftersök. Men då vi för att erhålla ett championat har krav på att de skall vara godkända även på andra moment (i syfte att värna om rasernas mångsidighet och kvalitet) så bör det som i kraven för de andra championaten, ingå liknande krav för att bli SVCh inom Vorstehklubben."

Istället så ville vorstehklubben ha egna regler för viltspårschampionat som ska gälla för jakthundar så att det blir mer inriktat på jakt än vad dagens viltspårschampionat är. De anser att det inte främjar rasen att ha ett viltspårschampionat som merit eftersom det dels inte är speciellt likt riktiga eftersök och dels för att man inte främjar rasens mångsidighet. Såhär tycker istället vorstehklubben att det ska gå till för att få viltspårschampionat:

"Förslag till SVK viltspårchampionats regler
- tre st 1a pris i Ökl viltspårsprov (av minst 2 olika domare) varav ett på ordinarie viltspårsprov
- 1a pris i Ökl jaktprov

- lägst 2a vid kvalitetsbedömning på utställning, efter 15 månaders ålder
- en av de i championatet ingående meriterna ska alltid ha erövrats efter det att championattiteln införts för rasen

- minst ett 1:a pris på ordinarie viltspårprov ska vara erövrat efter 2007-01-01 "

De hänvisar även till det här:

 

"Härutöver kan noteras att ett flertal specialklubbar för jakthundsraser (t ex stövare och älghundar) valt att inte införa viltspårschampionat för dessa raser. Viltspårs­championatet har tvärtom fått en allt annat än jaktlig prägel, där (enligt uppgift från SKK/JakthundsK) de championat som erövrats nästan uteslutande erövrats av utställningsraser eller rena utställningslinjer inom ”dual purpose-raser”."

 

Och med det så valde vorstehklubben att avstryka den motionen eftersom SKK inte går med på att ha speciella regler för vissa raser, allt ska vara identiskt oavsett ras när det gäller viltspårschampionat.

 

Så, alltså kommer min hund aldrig kunna bli viltspårschampion som det verkar just nu. Vorstehklubben vill hellre att man satsar på att bli jaktchampion istället och det är långt ifrån samma sak. Se här:

 

SJCh i Vorstehklubben
- två st 1or i Ekl på jaktprov varav minst 1 på ordinarie prov (en 1a i ordinarie prov kan bytas mot ett 1a pris på Fullbruksprov)
- godkänd på viltspårsprov i Anlagsklass
- lägst 2a vid kvalitetsbedömning på utställning, efter 15 månaders ålder

Tråkigt men sant!

Nu är skidsäsongen äntligen igång, det har kommit massvis med snö här nere i Forshaga och minusgraderna känner på. Det sägs blir neråt 20 minus till helgen och det är nog rekord sen jag flyttade hit för 2,5 år sedan. Även snömängden som ligger här just nu är mer än vad jag någonsin sett här nere någon gång. HELT UNDERBART alltså!!

Både jag, hunden och husse är superglada och har redan varit ute i skidspåret två omgångar. Tyvärr har vi kommit fram till att Trazzel drar bättre med husse, jag misstänker att det är för att han vet att ju fortare han springer ju fortare kommer han tillbaka till mig, men säg inte det till husse ;)

Men det är bara mer träning som gäller, ska verkligen passa på nu när snön kommit, ut så ofta vi bara kan så länge dom värsta minusgraderna håller sig borta.

 

 

Vet ni vad jag kom på igår... Våra drömmar om viltspårschampionat går ju i kras... För vorsteh kan inte bli viltspårschampion.

Ska ta och slänga iväg ett mail till någon ansvarig människa inom rasklubben och fråga hur det gick med ansökan om det egentligen, för jag har för mig att jag läste om det i tidningen tidigare i år men vorsteh verkar inte vara med i ändringarna.

Tråkigt men sant, min älskling kan inte bli viltspårschampion nästa år, men förhoppningsvis 2011 kanske..

I helgen ska matte iväg till Stockholm på älvsjömässan och Trazzel ska vara med Glenn och vara i skogen hela helgen. Dom ska jaga, vad vet vi väl inte riktigt än. Fågel förslagsvis men älg och rådjur är också aktuellt.

Återkommer med rapport från både hund och matte nästa veckan =)

I helgen har vi varit i hälsingland och jagat älg. Det var två djur kvar att skjuta så vi passade på att åka hem då det antagligen skulle vara sista helgen med älgjakt nu.

Och ja, det var ju minst sagt en lyckad lördag! Vädret var hur fint som helst och vi var ute på pass framåt halv 9. Jag laddade bössan och satt stilla en stund tills ja ser nått komma i skogen bredvid oss. Det var till 90% säkerhet en älg, jag skymtade den och tog upp radion för att ropa till passgrannen att vara beredd.

Och precis samtidigt så smäller det på andra sidan om mig och det fälls en stor tjur. En liten stund senare skjuts det igen och då är det en kalv, men den sprang undan så då blev jag tillropad och fick förfrågan att gå eftersök.

Det är så roligt att dom verkligen satsar på mig och Trazzel när det gäller eftersöket. Dom gamla gubbarna tycker att det är jättekul att jag är spårintresserad och låter mig mer än gärna spåra och tycker att det är jättekul om vi får träna och verkar vilja att vi ska bli bra på eftersök. Och vi tackar självklart ja till alla chanser vi får för det kan ju inte bli bättre träning än att få spåra i skarpt läge.

Vi hittade inte skottplatsen riktigt så jag sneddade på med Trazzel mot där älgen borde ha gått och han hittade spåret jättefint. Han har fått ner tempot lite också och en bit fram stannade han och markerade rejält, så där låg det en del blod. Sen drog vi vidare in i skogen och vi var rätt övertygade om att älgen låg en bit in. Men vi spårade på och jag kände att nu har det gått ganska långt faktiskt.. Sen började Trazzel vinda lite och jag såg på honom att han kände nått i luften men han tog upp spåret igen och då säger det brak 30 meter framför oss och kalven far upp och springer iväg. Jäklar...

Men sån tur var hade vi löshund i bilen bara 50 meter bort som fick komma ut och då vart det ståndskall bara 100 meter in och några minuter senare så ramlade älgen. Jag, Trazzel och Lennart som gick med mig satt tysta i skogen och lyssnade på ståndskallet medans hundföraren smög iväg. Eller ja, jag och Lennart var tysta, Trazzel var så jäkla taggad och avundsjuk på den andra hunden som fick springa iväg så han pep mest hela tiden. Sen när han fick komma fram till älgen blev han glad.

Men när jag tog fram honom till älgens huvud så skällde han på, jättegrovt skall och jag taggade på honom som fasen. Så då diskuterade jag och Gunnar hur vida vi trodde att han skulle skälla skadad älg om vi släppt honom och jag tror att han gör det... Jag kan ju självklart inte vara helt hundra men jag misstänker att han skulle göra det. Och Gunnar trodde det han med, tydligen kände han nån med settrar som brukade köra eftersök och släppa på dom på skadat vilt och dom skällde älg och rev ner skadade rådjur. Så helt omöjligt är det ju inte.

Jag hade velat gå på lite mer älg med honom i skogen för att se hur han gör, antagligen så skällde han ju på älg förra helgen med Glenn när dom var ute. Så vi får väl se om vi vågar släppa honom efter ett eftersök nästa höst, för nu är ju älgjakten klar för år.

Så nu måste vi ju ut och lägga lite viltspår själva då eftersom det inte lär bli fler skarpa eftersök den här säsongen, vi måste ju hålla uppe spårandan så vi kan ut och tävla viltspår till våren!

Nu var det ett bra tag sedan jag tränade lydnad. La det på hyllan i höstas när vi började med sökträningen i skolan. Och sen har jakten kommit ivägen så varken tid eller lust har funnits till lydnadsträning.

Men nu börjar lusten vakna upp igen. Och jag märker på Trazzel att han är träningssugen. Han får sina ryck och går fot och testar olika tricks och vill hitta på saker, han vill jobba. Och då tänds jag också när jag märker hur taggad han är.

Men jag har ju rätt svårt att träna bara för tränandets skulle, jag vill ju tävla! Och vill gärna ha en tävling som mål för att få motivation till att träna. Så jag funderar starkt på att anmäla till en tävling i Januari eller Februari... Antagligen Februari eftersom vi har Agilitykursen i Januari som jag vill lägga mycket fokus på.

Den 20 februari är det tävling i Kristinehamn.. funderar starkt på den, då har jag över två månader på mig att träna och det känns ganska lagomt. Men ja, vi får väl se! Jag ska fundera lite till innan jag anmäler mig. Men det vore riktigt roligt. Och det är faktiskt kul att äntligen få träna till tvåan, jag är så trött på att traggla ettans moment så nu ska det bli kul att sätta igång igen.

Borde skriva lite träningsplaner och belöningskriterier speciellt till inkallande med ställande, som är det svåraste för mig just nu för jag känner att jag kommer verkligen inte vidare. Jag måste verkligen sätta mig ner och fundera ut en metod sen köra stenhårt på den och verkligen vara konsekvent.

Ja, vi får väl se, jag är sjukt taggad till agilitykursen och längtar till agilitysäsongen drar igång på riktigt för då är det vi som ska ut på tävlingsbanan!

Nu i helgen så har jag varit hemma i hälsingland och jagat älg och självklart är ju Trazzel med på det också. Han är ju med på de mesta som jag gör så det är ju klart han ska ligga med på pass när man jagar älg också.

På lördagen så var det äckligt väder och regnade hela förmiddagen. Och passet jag satt på var alldeles vid vägen så Trazzel fick faktiskt ligga i bilen, han hade det mycket skönare där. När det gått ett par timmar så hördes en smäll och det ropades på radion att en kalv var påskjuten.

Sen blev det samling och vi åkte dit. Väl där får vi höra att det eventuellt var en bom för skytten hade hittat kulan i ett träd. Men sen kollade dom vidare och då hittades både hår och blod på skottplatsen så då fick vi förfrågan att gå eftersök. Självklart ställde vi upp på det!

Fram och titta på skottplatsen sen på med spårlina och ut med Trazzel. Han var otroligt ivrig och visste direkt vad vi höll på med, han stod och gnällde innan vi satte igång och spårade. Men bara han gick på spåret så lugnade han sig direkt och höll ett jättefint tempo hela tiden. Vi hittade mer blod och han stannde till flera gånger och nosade extra där. Efter en bit så stannade han till och lyfte näsan högt som tusan. Han gick en bit åt vad som kändes som fel håll och stod och vädrade massor. Jag tänkte direk att "där är älgen, endera så ligger den död eller så står den där inne". Så jag tog tillbaka honom på spåret och han satte ner näsan igen och de bar av en bit till in i skogen och där låg ju älgen!

En toklycklig hund en en superstolt matte kom fram till en död kalv som jag senare fick ta ur. Och Trazzel fick såklart tugga massa på älgen och fick en välförtjänt köttbit när vi tagit ur den.


Igår, på söndagen så hände det igen. Ännu en kalv var påskjuten och hade gått undan. Hundföraren som skjutit märkte ut skottplatsen och lämnade sedan över till oss. Vi hittade hår på skottplatsen och misstänkte en hög touch av kalven. Men den här gången var de så pass att det var två kalvar som hade gått omkring där så det fanns två spår. Och inget blod alls..

Det var ett svårare läge och Trazzel flackade endel i början och tappade spåret ett par gånger. Men sen gick vi på det längre in i skogen och då spårade han jättefint ett bra tag. Vi såg båda kalvspåren flera gånger och visste att vi var på rätt väg. Efter cirka 400 meter så hade vi fortfarande inte sett något blod alls och inga som helst tecken på att kalven var nå vidare skadad. Så då bestämde vi oss för att släppa på älghunden istället och se vad som hände.

Älghunden sprang ungefär 500 meter bort från oss innan det blev ståndskall så där var kalvarna.

Så ännu en lyckad spårning av min duktiga hund som nu spårat tre dar i rad.

Båda kalvarna blev skjutna och Trazzel fick såklart fram och tugga på den ena. Han klättrade nästan in i älgen och blodade ner båda frambenen helt och hållet, all den vita fina pälsen var alldeles röd så vi fick gå ner till älven och bada lite innan han fick hoppa in i bilen igen.


Jag är så stolt över Trazzel och det har varit så kul att få göra riktiga eftersök, även om det inte är något man hoppas på att göra så har det verkligen varit givande upplevelse för oss alla inblandade. Med gissningar om vart skotten suttit, kolla på blod för att se var de kommer ifrån och kolla på hår för att gissa var på kroppen det suttit. Väldigt lärorikt och mycket intressant. Och jäklar vilken trött hund jag har haft efter dom här dagarna. Mycket jobb och mycket nya intryck för honom. Verkligen SUPERKUL!

Jag är SÅ nöjd med helgen, trots att jag inte fick skjuta eller ens se en enda levande älg, men det här var nog till och med bättre än det =)

I fredags skulle dom som läser Dressyr och Eftersök C i vår klass iväg och lägga viltspår och några få personer skulle få gå anlagsprov eftersom vi hade en domare med. En av dessa personer var jag. Fast ja, det var ju Trazzel som skulle gå spåret då såklart. Och sen var det Hanna i min klass med sin pudel som skulle gå anlagsprov.

Jag var toknervös, sist vi spårade så gick det ju dåligt på det första spåret och bra på det andra så jag var jätterädd att han skulle flumma massa. Men medans de andra i klassen gick sina viltspår passade jag på att gå ett kort personspår med några vinklar med Trazzel och då gick det kanon. Det kändes bra.

Jag var verkligen supernervös inför provet och vi bestämde att Hanna skulle gå först. Det tog jättelång tid och vi blev rädda att hon inte klarat det, men sen kom hon tillbaka nöjd och glad och det hade gått jättebra. Då var de vår tur...

Domaren som hette Lars sa till mig "Nu när jag gick med Hanna så såg vi två rådjur springa över ditt spår"... SHIT, tänkte jag. Hur fan ska det gå. Vi som jagar rådjur. Trazzel kommer dra direkt! Det var de anlagsprovet..

Men man ska inte ha så låga förhoppningar tydligen.. Trazzel tog spårstarten jättefint och likaså de första vinklarna. Sen kom vi på de färska rådjursspåren och han vill ju såklart iväg på dom men snurrade en massa och vi hittade tillbaka till det urspungliga spåret och fortsatte. Sen hade dom jävlarna gått över spåret en gång till och då ville Trazzel iväg längre och blev jätteförvirrad. Men även där tog jag tillbaka honom och han hittade rätt spår och fortsatte fram till klöven som inte låg allt för långt bort. DUKTIGA HUND! Och markeringen av klöven behöver man ju inte tveka på då han vägrar släppa taget om den  =P

Så vi blev godkända och fick jättefin kritik. 14 minuter tog det och tempot var jättebra. Jag flög inte som någon vante efter och det är alltid positivt.

Så nu siktar vi på öppenklass till våren och sedan på ett championat, självklart =)

Idag har vi tränat markeringsövningar. Kom på att vi ska ju ut och köra sök på måndag och jag har varit väldigt dålig med att träna just markeringsövningar så nu var det på tiden.

Men tydligen så gjorde det inte så mycket att jag varit dålig med dom övningarna för herregud vad duktig han är Trazzel =)

Det var riktigt roligt. Först började vi på kanske 20 meter och fullt synlig fig med rullen framhållen. Han tog den klockrent och kom tillbaka. Sen utökade vi och började gömma figuranten mer och mer men Trazzel fick alltid se på när figgen gick iväg. Nu skulle figgen sitta ner på huk bort ifrån Trazzel och ha rullen ner mot marken för att göra det riktigt svårt.

Inga problem, sa Trazzel och nu behöver jag inte ens ropa tillbaka honom längre, han kommer självmant med rullen och sen är det världens fart ut för att få belöning.

Dom sista 4 skicken körde vi med riktigt dold fig, nu fick han börja med att leta och sen komma ihåg att han skulle markera, vilket han kom ihåg hur bra som helst, nu börjar det klicka. Efter 4 lyckade skick med helt dold och gömd figurant så avbröt vi, lika bra att sluta när det går som bäst.

Hoppas jag hinner köra markeringsövningar i alla fall en gång till innan måndag, så kanske man kan testa på det i skogen då också. Så Börnis eller Carro, om ni kommer tidigt på söndag vet ni vad vi ska göra, vi ska träna markeringsövningar!

Vi har haft två effektiva dagar igår och idag. Igår var det fågeljakt och idag så bestämde vi oss för att lägga spår.

Vi hade två älgklövar så det blev två viltspår, ett kortare på cirka 300 meter med två vinklar, sen ett längre på 600 meter med 4 vinklar och bloduppehåll.

Spåren fick ligga nästan 5 timmar och det började bli riktigt kallt innan vi gick dom, hade nästna frysit på så jag var jätteosäker på hur Trazzel skulle gå.

Och med tanke på att vi jagade fågel igår, alltså näsan högt, så visste jag inte om han skulle orka gå med låg nos hela spåren. Han är ju redan ganska dålig på det eftersom vi spårar så lite, han drar gärna upp näsan och vill gå på vittringen istället.

Vi började med 300-metersspåret och Trazzel flamsade en del i starten, jäkligt ivrig och hög näsa men sen gick vi på spåret igen och då gick han superbra, tog en en vinkel jättefint och vi flög förbi snitsel efter snitsel, tills jag inte vet vart vi hamnade, någonstans blev det fel och Trazzel började snurra runt och gå med hög näsa och hade ingen koll alls på vart vi var. Vi gick iväg mot där jag visste att spåret var och så släppte jag lös honom, var ingen mening att flamsa runt massa med spårlinan som bara trasslade in sig i alla träd. Sen såg jag snitslarna igen och gick längs dom och då tog han upp spåret och sprang och hittade klöven. Gladare hund får man ju leta efter, herregud vad lycklig han blev. En älgklöv mitt i skogen liksom, kan inte bli bättre.

Han tuggade lite på den och så tog han med den när vi gick mot nästa spår, jag var nära att strunta i det, eftersom det på 300 meter gick sådär dåligt så hur skulle det då gå med 600 meter, massa vinklar och blodeuppehåll?

Men vi gav det ett försök och det började jättefint, nu var han direkt med på vad vi gjorde och gick med ritkigt låg näsa och ett lite lugnare tempo. Bloduppehållet kom ganska tidigt och då blev han lite förvirrad och tappade lite, men han ringade snabbt tillbaka och hittade på spåret igen. Den här gången gick det riktigt bra, han spårade lugnt, jag kunde hänga med ganska bra och  jag såg att det var på rätt väg hela tiden.

Några gånger tappade han spåret lite men ringade direkt och letade upp spåret igen och så fortsatte vi, men jäklar vad långt 600 meter är alltså, herregud! Men efter nästa sista vinkel så märktes det att nu jäklar börjar vi närma oss för Trazzel blev allt ivrigare och det började gå fortare. Jag försöker att bromsa honom lite försiktigt för han går verkligen för fort ibland.

Och 600 meter senare sprang Trazzel rätt på klöven och ja, lyckan var om möjligt ännu mer total nu än sist, han slet loss klöven från trädet och slängde sig ner på backen och började tugga på sin klöv.

Underbara DUKTIGA Trazzel, han gick verkligen SÅ jäkla bra på det sista spåret och jag blev jätte imponerad av att han orkade med ett sånt himla långt spår och verkligen klarade av att koncentrera sig. Går han såhär på anlagsprovet som vi ska göra den 6e November så kommer det gå vägen =)

Sen bar han såklart en av klövarna hela vägen hem, han viftade på svansen konstant och var hur glad som helst, så snart har jag nog gjort en älghund av min fågelhund ;)

Igår så var vi iväg ut i skogen för att jaga lite skogsfågel, det var framförallt Orre vi var ute efter men Tjäder var också aktuellt.

 

Redan klockan 4 ringde klockan och det var helt kolsvart ute, men vi hade en bit att åka för att komma till jaktmarkerna så det var bara att masa sig upp. Klockan 5 satte vi oss i bilen och vid halv 7 var vi framme och då hade det redan börjat ljusna.

 

Vi började att gå över en myr där det var helt tomt och Trazzel trodde mest att vi var ute på promenad så han skuttade runt som vanligt. Men när vi närmade oss slutet på myren så började det visst lukta fågel och han kom på vad det var frågan om. Vi knatade vidare till nästa mys och då hörde vi att det var orre där så vi smög upp för en höjd och stod och tittade medans Trazzel som också hört och nu till och med känt lukten av dom sprang ner mot myren. Men han hade säkert 50 meter kvar till dom när det flög iväg en hel hop med orrar. Minst 10 stycken, men kan lika gärna varit uppåt 20.

 

Men det var ju kul, då visste vi att det fanns fågel och vi såg åt vilket håll dom stack så vi bestämde att gå däråt senare. Trazzel skötte sig utmärkt när fåglarna stack iväg och visade inga tendenser till att vilja springa efter utan drog ut på myren och sökte av hela området jättefint ändå. Nosade lite extra på legorna och fick upp intresset rejält.

 

 

 

Vi hade väldigt mycket fågelkontakt men ingen av fåglarna ville trycka nått alls så vi fick aldrig till något stånd, tråkigt nog. Men Trazzel sökte ut otroligt fint, stora vida svängar och verkligen letade av området så fort han kände att det varit eller var fågel på G. Det är helt otroligt vilken näsa han har, för vissa gånger gick han bara vid oss och man började nästan undra vad han höll på med, men då hade han redan känt av att det inte var någon fågel där. För så fort det fanns en lega eller vi gick mot orrar så var det full fart på honom.

 

När vi gått klart och var påväg till bilen så gick vi längs en väg, Trazzel sprang lös före oss och vi såg hur huvudet blev allt högre och han ville in i skogen på sidan. Vi skickade på honom och Glenn följde efter och bara 20 meter in så drog en Orre iväg, Trazzel tvärstannade när den flög iväg, duktiga vovven.

 

Sen när vi åkte hemåt så såg vi en stor tjädertupp sitta bredvid vägen så vi kunde ju inte låta bli att stanna och se om vi kunde få ett stånd för den. Men Trazzel var trött och ofokuserad och kände den inte fören i sista stund innan den flög iväg.

 

Det blev ingen skjutet men vi har fått en massa träning och Trazzel har fått jobba upp sitt sök ordentligt. Han har varit superduktig och det är riktigt synd att fåglarna inte tröck lite så att vi kunnat få någon lyckad jaktsituation, men det kommer fler gånger. Både vi och hunden är riktigt nöjda med dagen ändå.

Här kommer filmerna sen agilitytävlingen förra veckan.

Den första är på öppenklassen som var rätt svår så där blev de en massa fel MEN ett jättesnyggt slalom iaf =)

 

Sen var vi även med i nybörjarklassen och den var enkel och rolig =)

 

Här är ett praktexmpel på varför man ska ha pauser i sin träning. Sedan förra inlägget tog vi paus och gjorde lite annat iofs i säkert en timme, så länge kanske man inte behöver vänta. Men sen när vi väl testade igen så visste han DIREKT vad som förväntades av honom och det var inte längre några som helst problem att lägga sig ner med dummyn. Mellan det förra inlägget och den här filmen har jag alltså inte tränat någonting alls och ändå så har det skapats en inlärning. Hundarna behöver pauser att bearbeta vad dom gjort och skapa förståelse. Här försökte han inte tramsa och lägga sig på sidan, inget pip och gnäll och heller inte en massa tugg och släppande av dummyn, vilken skillnad va =)